Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230o8 Carl XII. x
22 i Holmedal, hvarifrån han uppbröt dèn 25 och gick följande dagen
vid Örje öfver gränsen. Med omkring 600 ryttare ilade han före de
öfriga trupperna och kom sent på qvällen till Hölands prestgård så
oförmodadt, att en der stående norsk trupp af 300 man under
öfverstelöjtnant Brüggemans befäl blef öfverrumplad och tagen tillfånga,
anföraren ännu i tofflorna. Skotten hade dock väckt norske öfversten
Kruse, som med otiikring 900 man stod något längre bort. Han
samlade nu i största hast 300 soldater och angrep ännu samma natt de
segrande svenskarne. Först stötte han på en förpost af endast 25 man,
men hvilken envist försvarade sig. Vid de första skotten skyndade
konungen, med några officerare, till stridsplatsen, innan hans under
sömnen öfverraskade ryttare hunno dit. Fienden sökte tränga fram genom
en trång gata, men konungen stälde sig midt i gapet och stridde med
sin vanliga oförvägna tapperhet. Hans kappa söndetrispades af kulör
och värjstygn, men han sjelf blef dock oskadad. En gång var han
nära att blifva tagen, men befriades af Rosen, sin förre följeslagare i
Turkiet. Striden blef alltmera liflig, konungens svåger arfprinsen
Fredrik af Hessen och norske befälhafvaren öfverste Kruse kommo i
handgemäng med hvarandra, hvarunder Kruse sköt prinsen i höften, så att
han måste bäras från valplatsen. Sedermera skall Kruse med egen
hand nedlagt sju svenskar, men blef sårad och måste slutligen gifva
sig fången, då konungen gaf honom flera loford för hans tapperhet.
Hans folk blef taget eller jagadt på flykten. Efter några dagars
stillastående, för att invänta sin öfriga styrka, fortsatte konungen den 1
Mars sitt tåg och gick följande-<jag öfVer den tillfrusna Glommen till
Gilleråsen, der han fann norska hären under generallöjtnant Lützows
befäl i en -så stark ställning, att den ej kunde angripas, hvarföre han
den 3 Mars gick nordligare till Björåsen, der han likväl fann fienden
lika starkt förskansad.
Under tiden hade Mörner framryckt tal Moss, lemnande efter sig
en del af sin styrka under generalmajoren Christian Ludvig von
Ascheberg, för att gifva akt på norska besättningarna i Fred riksstad och
Fredrikshall. Inseende omöjligheten att på den väg, han först ämnat,
komma till Christiania, beslöt konungen nu förena sig med Mörners
här, hvilket skedde vid Hölen den 8 Mars, hvarefter bådas förenade
styrka den 10 på Bonnefjordens ås tågade till Christiania. Norska
hären hade dragit sig tillbaka till Drammen, der den starkt förskansat
sig, och vid inryckandet i Christiania den 11 Mars fann konungen
staden öfvergifven af invånarne samt de förråd förstörda, af hvilka han
påräknat underhåll för sina trupper under flera månader.
Sedermera qvarlåg konungen något öfver en månad i Christiania,
utan att kunna framtränga vidare. Krigsrörelserna å svenska sidan
inskränkte sig till ett par misslyckade försök att taga Kongsbergs
silfvergrufva och till en stormning af norska förskansningarna vid Gilleråsen,
för att öppna väg för Dalregementet, som i slutet af Mars ankom
öfver Kongsvinger. Till Moss afsändes 500 man, för att underhålla för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
