Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krig och underhandlingar, åren 1716—1718. 233
fördelade i tre lager vid Köpenhamn, Jägeraborg och Helsingör samt
en flotta af 36 linieskepp. Att möta detta hotande anfall funnos i
Skåne knappt 20,000 mani och man var också der, så väl som inom
Sverige i allmänhet, icke litet orolig för dessa så storartade
förberedelser till ’ett nytt krig inom det egentliga Sverige.
De ledde1 dock lyckligtvis till ingen påföljd. Engelska
parlamentet ville icke, att Skåne skulle åter tillfalla Danmark, och samma åsigt
hyste äfven den holländska styrelsen, hvarföre ock Norris gjorde sitt
bästa att i det längsta fördröja den öfverenskomna landstigningen.
Tilllika hade Görtz, som nu stod högst i Carl XII:s förtroende, lyckats
hos flera bland czarens omgifning göra troligt, att Rysslands afundsjuke
bundsförvandter villa locka den ryska hären öfver till Skåne, for att
der öfvergifva och blottställa den för Carl XII:s hämnd. Vare sig, att
dessa föreställningar inverkade äfven på czaren eller att han ville
begagna tillfället att med den betydande makt, han nu hade samlad på
Seland, bereda- sig fast fot vid sundet, för att få inloppet till
Östersjön i sina händer, följden blef, att äfven han, likasom Norris, under
allehanda förevändningar uppsköt den tillämnade landstigningen från
den enb veckan till den andra, och då slutligen konung Fredrik
bestämde den att försiggå den 1 o- September, förklarade czaren, att då
årstiden var sen och framgången tvifvelaktig, ville han låta endast en
liten del af sina trupper deltaga i företaget; men nästa vår kunde
försöket vågäs, om 2b,000 ryssar finge öfver vintern stanna i Danmark
och der underhållas samt czarens krigsfattyg tillika under samma tid
förblifva i Köpenhamn. Ett sådant förslag af czaren, hvars trolöshet
var allmänt känd, väckte icke ringa oro hos konung Fredrik och hans
rådgifvare. Man misstänkte en af Görtz uppgjord plan, att ryska
hären skulle genom öfverraskning taga Köpenhamn, hvarefter ryska och
svenska flottorna gemensamt skulle öfverföra konung Carl och hans
skånska här till Seland, för att der, i förening med den ryska, från
Danmark framtvinga ersättning för de länder Sverige skulle afträda till
Ryssland. Carls infall i Norge gaf ock någon sannolikhet åt tillvaron
af en dylik plån, att Norge skulle blifva Sverigles ersättning för
förlusten af Ingermanland, Estland och Lifland. Uppskrämd häraf
från-trädde konung Fredrik hela förslaget om landstigningen och yrkade
ifrigt på ryssarnes snara aftågande. Om något anslag mot Köpenhamn
verkligen varit i fråga, måste det nu öfvergifvas, då detta den danske
konungens yrkande visade, att han blifvit varnad, samt den förenade
engelska och holländska flottan äfven skulle skydda Danmarks
hufvudstad. Czaren följde derföre uppmaningen, lemnade Köpenhamn och
öfverförde sina trupper till Mecklenburg i medlet af Oktober.
^f fruktan, att konung Carl, sedan någon landstigning i Skåne
icke vidare var att befara, skulle försöka ett nytt infall i Norge, beslöt
konung Fredrik i ’December ditsända en förstärkning af 4,000 man;
men den transportfiotta, sora skulle öfverföra dessa trupper, blef
utanför bohuslänska kusten öfverfallen af en häftig storm, som kastade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
