- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII /
234

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Fredsunderhandlingar åren 1716–1718

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34o8

Carl XII. x

flesta transportfartygen mot kusten, der 3,000 danskar efter hand togos
såsom fångar.

I, Finland hade ryssarne vid årets början fortsatt sina härjningar
i norra Österbotten, och i Februari hade dé, efter fem veckors
belägring, intagit Kajaneborg, den- sista ort svenskarne hade’ (qvar i Finland.
I Juni fick Armfelt befallning att med finska hären ■ begtfvà sig från
Vesterbotten till Gefle, för att skydda denna del af svenska kustén;
som blifvit blottad genom flera regementen» dragande till Skåne. Det
skedde ock, sedan han i Vesterbotten ordnat ett slags landstorm,
hvilken riiottog ett par inbrytande kosacksvärmar så modigt, att de rätt
snart måste gifva sig undan. I Augusti hade några ryska • roddfartyg,
som smugit sig förbi de svenska segelfartygen, landsatt trupper, som
plundrat i skären utanför Östhammar och Öregrund samt derefter
återvände. • ’ : ! ••

, Under tiden hade längtan efter fred blifvit; i Sverige allt lifligare,
och Görtz hade äfven erhållit Carl XII:s fullmakt att underhandla, så
väl om allmän fred som särskildt med hvardera af rikets fiender,
äfvensom att söka upplåna penningar. I båda uppdragen <reste han till
Holland i medlet af Juni 1716. Han lyckades ock der erhålla’ett
penningelån samt vände sig, med hänseende till fredsunderhandlingarna,
först till Frankrike, med hvilket Sverige åter var i förbund och hvars
bemedling till Sveriges fördel han derföre sökte utyetka.. FöiMllandena
hade dock der väsentligt förändrat- sig genom Ludvig XIV:s cien 1
September 1713 inträffade död, hvarefter hertig Philip af Orleans, söm
förestod regeringen för den minderårige Ludvig XV, närmat sig
engelska styrelsen, med hvilken han ock i Januari ^717 ingick ett nära
förbund. r ■

Sedan mot slutet af Ludvig XIV;s regering Frankrikes lysande
tid föigått, hade* England vunnit öfvervigten bland makterna i vestra
Europa, likasomi Ryssland efter Sveriges fall fått öfvervälde* i norden.
Båda dessa makter hade under sommaren 1716 förenat sina
stridskrafter mot Sverige, men under sammanvaron vid den tillämnade
landstigningen i Skåne hade en bitter oenighet uppstått dels mellan czaren
och konung Georg personligen, dels mellan båda makterna i följd af
misstankarna rörande de ryska planerna att beherska ihloppet till
Östersjön samt farhågor å Englands sida i allmänhet för den mer och mer
tillväxande ryska sjömakten i Östersjön.

Dessa förhållanden lågo till grund för de svenska fredsplanema
under återstående delen af Carl XII:s lifstid. Man insåg att om
Sverige kom i vänskaplig förbindelse med endera af dessa täflande makter,
behöfde det mindre frukta den andra och ännn mindre sina öfriga
fiender, hvarföre ock Sveriges statskonst under dessa år Skiftes vis gick
ut på fred med England eller Ryssland.

I början af November 1716 tillkännagaf ryske ministern i Paris
för svenska sändebudet derstädes Erik Sparre, att czaren, missnöjd med
sina bundsförvandter, önskade fred med Sverige. Härom skyndade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free