Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krig och underhandlingar, åren 1716—1718. 253
Reval och Åbo, gick der om bord till Sverige och infann sig den 22
November hos Carl XII i Lund.
Första frukten af de inledda fredsunderhandlingarna med Ryssland
blef emellertid att Fabricius i medlet af Januari 1718 ankom till Lund,
medförande konung Georgs anbud om fred och förbund på följande
vilkor: Sverige skulle afträda Bremen och Vierden, dock med
bibehållande af titeln, säte och stämma på tyska riksdagen, direktorium i
neder-sachsiska kretsen, det gamla erkebiskopliga residenset i Bremen samt
domkyrkan ’ och till densamma hörande inkomster. Deremot skulle
England’ betala en1 million rdr samt vid den bHfvande freden i norden
på allt Sätt bidràga dertill, att Sverige måtte fS en billig ersättning för
sina förluster. Konung Carl, hvilken ansåg det stridande mot sin
konungaed och således betraktade såsom en samvetssak att afstå någon
del af de länder han vid sitt tillträde till regeringen mottagit, ville icke
hellet nu höra talas om ringaste afträdelse, men gjorde dock ett
motförslag: att konungen i England skulle erhålla Bremen och Verden i
pant till déss den sutama blifvit honom ersatt, hvilken han för
de-safltana betalt till konungen ’i Danmark. För öfrigt skulle Englànd
komma Sverige till hjelp med niirist 12 krigsskepp.
Preussen hade redari ;i èlutet af året 1717 erbjudit fred Och
förbund samt genom franskè ministern i Sverige framstält fredsvilkoren;
men i afvaktan å utgången’ af underhandlingarna ined England och
Ryssland ville konung Carl icke gifva något svar å dessa
framställningar, hvarföre konung Fredrik Wilhefm slutligen öfvergaf all tanke på
fredén med Sverige samt • i- stället ingick ett närmare förbund; med
czar Peter.
De vigtigaste underhandlingarne voro nu dé som pågingo med
Ryssland. Åland hade blifvit antaget till underhandlingsort, och Lofö,
den plats på denöa Ögrupp som ansågs lämpligast, hade i-största hast
blifvit af ryssarne försedd med erforderliga byggnader för att
herbergera uiideriiandlarne’ och deras följeslagare. Huru angelägen czaren
var om fredens snara afslutande visade sig bland annat deraf, att han
afsände sina ombud, følttygmästaren, generalen Bruce, och ryska
kanslirådet Osttrmann så tidigt, att dë fingo i öfver två månader vänta på
de svenska, friherre Georg Henrik von Görtz och grefve Carl
Gyllenborgy hvilka föret den 8 Maj 1718 landstego å Lofön, men då också
uppträdde med sä’ mycket större ståt. De åtföljdes af 3 sekreterare,
6 uppvaktande kavaljerer, 67 betjenter, 57 soldater, 53 hästar o. s. v.
Man ville v!sa : ryssarne aft det icke var penningebrist som gjorde
Sverige böjdt för fredell. Görtz hade af sina omsorger om ordnandet af
rikets penningeväsende och om utredningen af härens förråd blifvit
qvarhållen i Stockholm och såsom förevändning för sin fördröjda
ankomst till uöderhandlingsorteri begagnat uteblifvandet af lejdebref från
czaren, hvilket de ’ryska! sändebuden glömt medtaga.
De ryske1 uöderhandlame mötte de svenska på det mest
förekommande sätt, och den- 12 Maj begynte konferenserna. Å ryska sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
