Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dtn inre styrtisen 1710—1711.
förmodandes vi, med den högstes hjelp, att aftvisga hgnoip, en sådan
fred, som skall vara riket både hederlig och nyttig, men ipg^lunda till
nesa och afsaknad. Vi hafve, .fuller nyligen sändt eder fullmakt till
att sluta freden med Danmark, men vele alldeles, ,ip,tet förmoda, att I
ärnen afstå det ringaste, i fall det skulle komma till handling- Vi
tycke fuller mycket om, att I försäkren oss om. eder ståndaktighet och
försigtighet uti verkets handterande och att I intet viljen släppa, det
handlöst, men skulle jemväl gerna se, att i sjelfva gerningen. sådant
vistes. Att man vid främmande hof söker föreställa! rikets utblottade
tillstånd, det hålle vi för högst skadligt,; eirødan fienderna göra sådant
noggrant kunnigt och dessutom alla, grannar äro nog. benägne låta
fara all konsideration, föi Sverige, utan att man derpå sjptf arbetar med
klagofulla föreställningar och att man visar, ien så stor villfaiighet uti
allt det, som af grannarne begäres, ehuru obilligt det ock är, s<anock
att man inlåter sig att handla om överlåtande af trupper, som
Sverige sjelft högst har af nöden, åt dem,, på. hvars uppriktighet man har
orsak, att: tvifla1), och hade Sverige. af ett sådant., trippernas öfver lär
tände ingen säkrare fördel haft, än att det ftjprt sig sjelft värnlöst
midt under ännu påstående krigi Qph att. det. dermed.’visat
klenmodig-heten hos sig vara. så stor, att det hellre velat anförtro hela • dess väl»,
färds bibehållande uti andra herrskaps. godtfinnands än att drista sig
sjelf vidare att försvara.» • ■ , • ,
»Hvad vidkommer ständernas sammankallande; så.hålle ,vi-,sådant
för onödigt, helst \i påminne oss.af edra förra, berättelser hafva, sett,
att den sista ständernas sammankomst, intet har tjent till annat, än
att så mycket mer upptäcka deras utblottade tillstånd.» . ,
»Anbelangande eder underdåniga ansökan att fä till främmande
herrskap förpanta uågon del, af tyska provinserna, så lärer af
åtskilliga våra förra bref redan vara, bekant, att vi sådant för ingen Idel
kunne tillstädja, hvarefter I hafven eder att’rätta.» ■ .
Detta bref, skrifvet under de stäcka, turkiska rufetningaraa till
kriget-mot Ryssland, hade då onekligen goda »köl fbif, sig, och hade icke
sedermera storvisiren släppt czaren ur hans förtviflade ställning vid
Pruth, så hade också utgången fullt rättfärdigat: Gari XII:s
fönitsätt-ningar. Man skulle då otvifvelaktigt lika mycket klandrat nådets
klenmodighet, som man efteråt klandrat konungetns, envkhet I sjelfva
verket fans det då låugt sannolikare anledningar lattj se förhållandena
ur den frimodiga, högsint» synpunkten, som röjer sigi Cärl XH:s
skrifvelse, än ur den hopplösa och klenmodiga, som .framträder i rådets,
ehuru händelserna sedermera gåfvo rådet rätt. Hvad nian åter. hos
konungen har fulla skäl att1 klandra, äi: att han, äfven efter diet freden
vid Rruth’ bort öfvertyga’ honom om osäkerheten,af. ett afg|örande
bistånd från Turkiet, och efter det ställningen i Sverige blifvit mer och
mer förtviflad, ändock fasthöll samma synpundtf, att ingen del af Sve-
*) Syftar på det liär ofvan omnämnda förslaget om Krassowska ’häretis
öfver-lltand* till England och Holland, för att användas i kriget mot Fttonkrilte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
