Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Riksdagen 1713
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen ij/j.
m
från honom innehöllo endast nya befallningar om penningars
öfversän-dande och om nya truppers öfverförande till Pomern. Det syntes
tydligt, att han vidhöll sitt beslut om ett nytt fälttåg i Polen, och att
ingen fred var att hoppas. Oron och missnöjet inom riket hade
ytterligare tilltagit. Rykten, att konungen aldrig skulle återkomma, utan
qvarhölls såsom fånge eller blifvit svagsint, började sprida sig och vinna
allt större förtroende. Rådet fann sin Ställning blifva allt svårare, och
tanken på att ä nyo sammànkalia en riksdag, för att kned ständerna
dela det tunga ansvar, som nu hvilade pä rådet, vann inom detsamma
allt mera insteg, ehuru det ännu dröjde någon tid, innan det vågade
en vink härom till konungen; *)
’ ’ ! ’ ’ i ■ ; ’t
Riksdagen 1713.
Året 1713 ingick med nya bekymmer för rådet. De vanliga
statsinkomsterna voro nu så otillräckliga, att de med 2 millioner d. s.
under-stegö de vanliga statsutgifterna, äfven med frånräkning af dem för
kriget. Dessa skulle bestridas af krigsgärderna, men hvilka dertill voro
alldeles otillräckliga: Län kunde icke mera erhållas, och statens
säkraste inkomster voro pä förhand pantförskrifha. Redan under
sommaren 171a hade största delen af de medel, med hvilka
förvaltningskostnaderna för året 1713 skulle betäckas, blifvit anslagna till förskotter
för Stenbocks tyska fälttåg. Äfven Tessin, konungens trogne
anhängare, som visst icke öfverdref förhällandena, utbrast nu: »Jag vet vid
min salighet icke huru man skall upprätthålla verket.»
I April kom till Stockholm första underrättelsen om kalabaliken
vid Bender, dock ej omedelbart från konungen, som skref derom först
den 34 Mars, utan genom Utländska tidningar och med flera mer eller
mindre vidunderliga tillägg. Så berättades, än ätt sultan genast ångrat
sig och satt konungen i spetseri för en här, som sktflle anfalla
Ryssland; än att han höll konungen i fångenskap och begärde 9 millioner
för hans Angifvande; att könungens förhållande blifvit strängt ogilladt
af atta främmande hof;’ att England och Holland uppsagt förbundet
med Sverige, o. s. v. Längre fram fick man visserligen mera
tillförlitliga underrättelser om förloppet, men de voro’ föga mera hugnande,
dä de innehöllo, att konungen blifvit såsom fånge förd längre in i
Turkiet och att det var högst osäkert, om han någonsin kunde äterkomma
till sitt rike. ■<•«•’
Ungefär vid samma tid kom också underrättelse om Stenbocks och
han» härs tillfångatagande i Tönningen samt att i Finland’ Lybecker
dragit sig tillbaka och lemnat ryssarne öppen vag till Åbo. Fihlands
förlust var således nu äfven att motse, öch Sveriges sista här, hvaraf
») Jfr. Brefvexlingen mellan Carl XII och rådet under åren 1700—1712 i
Historiska handlingar, I—V, VH, IX. — Fryxell, Berittelser, XXIV, XXV.
Starbäck t. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist. VII. ig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
