Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Ständernas sammantrade den 14 Dec. 1713
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1713. 291
Carl Fredrik till konuug och under dess minderårighet afskaffa
enväldet samt införa ett lagbundet regeringssätt. Frågan om prinsessans
inträde i regeringen blef också då afböjd, men ju bekymmersammare
rikets ställning blef, desto mera tycktes de talrikare samhällsklassemas
tillgifvenhet för Ulrika Eleonora och deras ovilja mot holsteinska
partiet tilltaga. Man fick nu äfven kunskap om, att! Görtz, den
holsteinska administratorn Christian Augusts rådgifvare och allt i allo; inledt
underhandlingar ora ett giftermål mellan hertig Carl Fredrik och czar
Peters dotter Anna, hvilket väckte stort missnöje i Sverige och icke
minst hos Horn, den unge hertigens guvernör, som var alltför
fosterländskt sinnad att gilla en sådan förbindelse med Sveriges farligaste
fiende. Han gick också nu, under hösten 1713, öfver på prinsessans
sida samt erkände öppet, att Ulrika Eleonora var närmaste arfvingen
till riket. Härigenom fick hennes parti en afgörande öfvervigt; äfven
enkedrottningen gaf nu efter, och så fattade rådet den 2 November
1713 formligt beslut att inbjuda Ulrika Eleonora till deltagande i
styrelsen. De uppgåfvo skälen vara, att man förväntade sig derigenom
skaffa inom landet aktning och lydnad för regeringens befallningar samt
utomlands ökadt förtroende för svenska styrelsen, då de sågo denna
under en kunglig persons ledning. Ulrika Eleonora, i sig sjelf blyg
och föga kunnig i dylika ämnen, visade sig mycket tveksam, äfven
derföre, att hon fruktade broderns misshag; men sedan
enkedrottningen tillstyrkt henne att mottaga rådets anbud, gaf hon efter, och man
öfverenskom nu huru regeringen skulle föras. Prinsessan skulle i
rådet hafva två röster, och kanslipresidenten såsom förut föra ordet samt
prinsessan och rådet gemensamt underskrifva regeringsbesluten. Man
hade sålunda tagit sina försigtighetsmått, att hon ej skulle vänja sig
vid envälde. Under salut feån kanoner och folkets lyckönskningar
inträdde Ulrika Eleonora redan samma dag, den 2 November, i rådet,
der hon af Horn mottogs med ett tal, hvilket hon besvarade med
tårar i ögonen, och samma dag afgick äfven till konungen ett bref, med
underrättelse om beslutet och de tvingande skälen dertill.
Samma dag, den 2 November 1713, utfärdades också kallelse till
rikets ständer att sammanträda i Stockholm den 14 December,
hvarom konungen äfven underrättades, så väl som om anledningarna dertill’.
Denna kallelse? uppväckte liflig rörelse och stora förhoppningar hos alla
stånd. Man hoppades i främsta rummet att nu få fred, hvilket lika
lifligt önskades af alla. Hos icke få, synnerligast inom adeln,
hoppades man äfven på någon inskränkning i den enväldiga konungamakten
samt i allmänhet på lindring i den rådande nöden. .
De skildringar af förhållandena, som mötte ständerna, då dessa
samlades den 14 December, voro dock föga hoppgifvànde. I Horns
tal vid riksdagens öppnande omnämndes, huru Sveriges bästa, nästan
dess enda här- vid Tönningen gått förlorad; haru det unga manskap,
som sedermera blifvit samladt, ej kunnat beklädas af brist på medel,
samt huru alla konungens bemödanden hos sultan varit fruktlösa, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
