Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Om Ulrika Eleonoras regentskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1713.
283
begärde för sitt stånd tid att öfverlägga, men biskop Svedberg,
domprosten i Upsala Lars M«lin och några andra, tillhörande det
freds-och frihetsälskandft partiet inom presteståndet, instämde genast i
Hyl-teens. försäag, hvilket äfven biträddes af adeln inom utskottet.
Ständerna.framdrogo ock i sin skrifvelse’ de kraftigaste skäl för fredens
nödvändighet’ l De sådd sig frukta, att kontributionerna ej skulle betalas,
ja u att uppror kunde-utbryta i landet, om riksdagsmännen hemkommo
utan hopp o® fred.
Just vid denna tid hade dock till rådet den lf Januari inkommit
flera bref från konungen, hvilkas ankomst af tillfällig anledning» blifvit
fördröjd och äf hvilka det sista var skrifvet den ir Augusti 1713. De
innehöllo befallningar, att rådet icke skulle befatta sig med fredsverket,
hvilket konungen förbehöll åt sig ensam; att hvarken rådet eller
ständerna skulle på minsta sätt ändra den krigsgärdsförordning, hvars
ut-föraikde blifvit anförtrodt åt kungliga rådet Jakob Reenstierna; att i
allmänhet rådet icke skulle på något vis afvika från konungens
föreskrifter; att ständerna, om de sammanträdt, skulle genast åtskiljas; att
20,000 man skulle 1714 skickas till Pomern, för att i Polen möta
konungen, samt att sex nya regementen skulle i Sverige uppsättas.
Genom dessa befallningar kom rådet i svår förlägenhet. De måste
allesammans hos ständerna väcka stor ovilja, och de fleste inom rådet
ville derföre icke genom deras framläggande ytterligare öka det redan
jäsande missnöjet. Endast Gustaf Cronhielm yrkade, att allt borde
bekantgöras och riksdagen genast upplösas; men ehuru Tessin och några
andra »till protokollet» yttrade samma åsigter, ville de dock ej biträda
något beslut derom, utan man sökte, så godt det lät sig göra, lugna
stärldernas fredssträfvajiden, i det man gaf dem del af ett nyligen från
hofkanslern von Müllern ankommet bref, hvari tillkännagafs, att
konungen nu sjelf’tänkte på fred samt till och med yttrat sig benägen för
en förlikning med konung August. Ständerna borde derföre icke genom
en otidig ifver skada den goda saken och hindra kofiungen i hans
fredsförslag. Härigenom förmåddes ock ständerna ätt hemställa hela
freds verket till prirtsessans och rådets vidare ledning. På rådets
tillstyrkan afiärdade de ock itfll konungen en ny skrifvelse, med berättelse
om hvad soni förelupiti men dock med tillägg, att nöden snart torde
tvinga , dem att i genom fred .rädda sig och riket’ åt konungen.
■Denna skrifvelse afläte den 16 Februari, men några dagar fönit
hade landtmarskalken i’sekreta utskottet’funnit tre namnlösa memorial,
hvilkas uppläsande begärdes af utskottet. Alla tre innehöllo ett
yrkande, att med fredsverket ej måtte dröjas, och i två af dem
framstäldes såsoni ett nödvändigt medel för dess tillvägabringande, att
»prinsessan måtte utnämnas till riksförestånderska ünder konungens
frånvaro».
Härmed var man inne på riksdagens fjerde hufvudfråga, som gjorde
mesta bulfer och blef för rådet den bekymmersammaste bland dem alla.
Nu framträdde äfven det parti, hvars uppkomst och hufvudmän vi här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
