Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
" Carl XII.
afväija sådant. »Jag menar», sade han, »att om ständerna ännu
uppförde sig väl och om fienderna ej underblåste dem, så torde något
godt kunna uträttas; men som de torde låta sig förföra, s& måste man
tänka på utvägar deremot, hvilket jag ock förmodar vara hennes kongl,
höghets och samtliga deras excellensers tankar». Hela rådet instämde,
och prinsessan motsade ej heller, men bad att »ständerna måtte med
douceur afskedas».
Horn utvecklade derefter närmare sitt förslag, som gick ut på att
tilltala några af de mest vållande, såsom landtmarskalken, Gustaf
Lewenhaupt, Sven Leijonmarck öch Mårten Lilliehöök, hvilka, tillika med
några af »de gödfe», borde uppkallas inför rådet och i prinsessans
närvaro undfå föreställningar för sitt förhållande. Han hoppades, att
prinsessan då äfven tordé gifva dem tillkänna, att hon ej ville samtycka
till deras oskäliga förslag. De borde ock få del af konungens bref om
riksdagens upphäfvande och tillsägelse att rätta sig derefter, sedan de
ej uppfört sig «å, som prinsessan och rådfct väntat, då de,’ på sitt
ansvar, låtit dem vara tillsammans.
Prinsessan, som, ehuru ingen anledning finnes att misstänka henne
för delaktighet i de stämplingar, hvilka nu flfcehades, likväl icke var
utan kännedom om planer, som rörde henne så nära, ville gerna
undvika hvarje anledning att förlora ständernas bevågenhet och yttrade
derföre en önskan att få närmare betänka sig, men gaf dock efter,
sedan Horn förestält henne, att hvad ständerna nu förehade vore
tydligen stridande mot konungens makt och myndighet. Man beslöt alltså
att genast uppkalla först några af adeln och Sedan bönderne.
På befallning infunno sig ock landtmarskalken Johan Creutz, Gustaf
Lewenhaupt, Mårten Lilliehöök, Sven Leijortmarck och Frans Johan
Crusebiörn, jemte grefvarne Abraham Brahe, Magnus Julius De la
Gardie och Gustaf Bonde samt friherre Carl Gustaf Sparre, hvilka senare
räknades till »de gode». De förre förehöll Horn allvarligt det
otillbörliga i deras förhållande, som satte både dem, prinsessan och rådet
i största ansvar. I stället att betänka hvarföre de voro sammankallade
och endast öfverlägga om hvad regeringen dem förelagt, ville de gripa
in i konungens höghet och ändra hans förordning om rikets styrelse,
till fröjd för rikets fiender, som af sådana tilHag skulle få större hopp
än af all sin egen styrka. Nöden hade tvurtgit rådet att anhålla om
prinsessans biträde, men vidare myndighet kunde ingen utom
konun-g«i förläna henne. Prinsèssan tillade, att deras godhet satte henne i
största bryderi; men hon kunde dock intet göra tnot konungens
förordnande. »Landtmarskalken visste väl hvad han sist talt med henne,
men efter det så långt hade kommit, kundé hon nu säga, att hon
aldrig ville göra något mot sin konung.» ’ ’
Alfa betygade sig endast haft redliga afsigter samt föllo undan,
och rådet lät härvid befo; men Horn varnade defti att icke företaga
annat än som vore tillåtligt och dem blefve förelagdt, så kärt det vore
dem att vidare få vara tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
