Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre styrelsen, 1714—1718. 9
utkräfva beloppet ur den intecknade enskilda egendomen, hvarefter
dennes egare fick hålla sig till staten för att få ersättning. Man trodde
ock, att lån skulle lättare erhållas, om dé begärdes i ständernas än i
konungens namn, hvarföre man ville att det skulle ske genom
kontribu-tions-ränteriet, som stod under förvaltning af adelns, preste- och
borgareståndens fullmäktige, med en af konungon tillsatt ordförande. Detta
ränteri fick ock konungens befallning att rörande det nya lånet
öfverlägga med Görtz och Nicodemus Tessin, hvilket skedde i December
1715, dä kontributions-ränteriet anmärkte, att man icke hade någon
rättighet att bevilja inteckning i enskild egendom utan dess egares samtycke.
Förordningen blef emellertid utfärdad så, som Görtz föreslagit,
dock utan att långifvarens rättighet att erhålla inteckning i enskild
egendom bestämdt uttalades. Påbudet skedde icke i konungens, utan
i ständernas fullmäktiges namn; men kontributions-ränteriet framstälde
till konungen så väl sina betänkligheter rörande rättigheten till
inteckning i enskild egendom som sina. farhågor, att dess beviljande skulle
»väcka eftertänkligt oväsende, som kunde kullkasta hela verket».
Konungen svarade, att, då ständerna vid flera föregående riksdagar »på
det kraftigaste förpligtat sig att betala alla till krigets förnödenheter
hörande upphandlingar, måste de äfven finnas villiga efter yttersta
förmåga bruka till verkets upprätthållande de medel, som ännu återstå.
Eljest voro nämnda deras löften blotta ord utan mening, hvilken
misstanke eller anklagelse icke med fog kan dem eller ens någon bland
dem påbördas. Vi förmoda ej heller, att kontributions-ränteriets
ledamöter vilja påtaga sig en sådan mot våra undersåtares vilja löpande
uttydning. I skullen då råka i ett ansvar större, än I det bära
kunnen, ty för en så ringa och ingom särdeles besvärlig sak kunde riket
lemnas till rof och spillo, och fienderna, uppmuntrade af vår
förlägenhet, draga på långbänken den af våra trogna undersåtar så högt
önskade freden».
Den 20 Januari 1716 utfärdade konungen i eget namn en
kungörelse, som stadfästade kontributions-ränteriets påbud och närmare
bestämde rättigheten till inteckning i enskild egendom, hvarefter
obligationer på olika summor utfärdades i ständernas fullmäktiges namn.
Återbetalningen lofvades å ständernas vägnar, och när Görtz sökte fä
dessa obligationer belånta i Amsterdam, försäkrade han holländarne,
att obligationerna voro ständernas förbindelser, af ständerna lemnade
åt konungen att användas hur han pröfvade bäst vara, ehuru i sjelfva
verket ständerna aldrig gifvit sina fullmäktige inom
kontributions-ränteriet något så beskaffadt uppdrag eller åtagit sig ett sådant ansvar.
Också voro inom Sverige, der man bättre kände till sanna förhållandet,
de högst få, som anmälde sig att mot dessa obligationer bistå kronan
med lån.
När sålunda denna icke särdeles hedervärda spekulation alltför
litet motsvarade hvad man deraf väntat, uppgjorde Görtz ett nytt
lånförslag, hvilket af konungen godkändes och som afsåg att från utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
