- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII /
315

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Härens vapenöfningar och krigsduglighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Krigsväsendet.

3»3

och dess vapen voro, utom vätjan, två grofva pistoler eller en karbin
vid sadelknappen.

Ät sina krigares vapenöfningar egnade Carl XII mycken omsorg.
Hans 1705 utfärdade reglemente derför blef berömdt och ansågs af
sådan vigt i taktiskt hänseende, att det ej fick meddelas utländningar
och desse icke ens tillätös vara närvarande vid de svenska
vapenöfnin-garna. Rytteriet) gjordes lättare, för att med större hastighet kunna
verkställa anfàllen mot fienden. De tunga harnesken bortlades, och
huggvärjan blef ryttarens förnämsta vapen. Utan att lossa ett skott
störtade hvarje sqvadron mot fienden, genombröt dess led, nedstack
eller nedhögg dess krigare och begagnade pistolerna eller karbinen
endast i nödfall. Under första krigsåret användes rytteriet företrädesvis,
men sedermera och, såsom det berättas, på Stenbocks tillstyrkan egnade
konungen redan från 1701 synnerlig uppmärksamhet äfven åt fotfolket,
hvilket också blef lika utmärkt som rytteriet. Sist, men också mest,
utmärkte sig artilleriet genom de vigtiga förbättringar Carl Cronstedt
deri införde. Äfven i fältmätnings- och befästningskonsten infördes
flera förbättringar af Dahlberg och Stuart, hvilka tillika verkade
mycket för att utbilda skickliga fältmätnings- och fortifikations-officerare.
Till dessas betäckning upprättade Carl XII en särskild trupp s. k.
»enspännare», men under krigets fortgång skötos eller tillfångatogos de
fleste officerarne, och mot slutet af Carl XII:s regering måste man
inkalla utländningar, såsom fransmännen Folard, Maigret och Sicre.

Svenska krigarne ansågos under Carl XII;s ledning, likasom förut
under Gustaf Adolfs och Carl Gustafs, för de yppersta bland alla, och
utländningar, som kommo i tillfälle att om dem taga närmare
kännedom, kunde ej nog beprisa deras krigsduglighet.

»Svenska soldaterne öfverträffa alla andra», hette det redan 1701.
»De ådagalägga en krigstukt, som aldrig rubbas, ett tålamod, som aldrig
tröttas, ett mod, som aldrig svigtar, och en alldeles underbar förmåga
att uthärda hunger, köld, van vård och alla möjliga försakelser. I
striden äro de oemotståndlige. Vid fiendens åsyn brinna de af otålighet
att angripa honpm. Om faran är aldrig så stor, följa de sin
befälhafvare, blott han ser på dem och går förut.» År 1708 skref en annan
främling: »Jag kan ej nog prisa den svenske krigaren. Han uthärdar
alla möjliga mödor, framtränger genom otillgängliga nejder,
genomvandrar djupa moras och nöjes med vatten och bröd. Ingen furste i
Europa kan berömma »ig af sådana undersåtar.»

Ännu 1716 erhöllo Carl XIIs krigare af härvarande franske
ministern Campredon följande loford: »Svenskarne födas med anlag’ för
krigareyrket. Bonden förvandlas snart till knekt och tror orubbligen sin
pligt vara att gå i döden för sin konung. Också ser man nästan aldrig
någon i det gamla Sverige född soldat rymma fanan eller tredskas mot
befälet. Deras vana vid fattigdom, arbete och barkbröd gör dem
känslolösa för mödor, köld och hunger och sätter dem i stånd att följa det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free