Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Flottans tillväxt och aftagande under Carl XII:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krigsväsendet. 3»3
ander åren 1700—1709, då truppeme för det mesta lefde på fiendens
bekostnad, årligen mellan 1 ’/j och 3 Vi millioner d. s. Efter, denna
tid åter, då hela bördan föll på hemlandet, beräknades krigskostnadenia
för 17x0 till 7, för 1714 till 9 och för 1716 till 13 millioner d. s.
Flottan var vid Carl XI:s död i förträffligt skick och ökades
ytterligare under de första åren af Carl XII:s regering från 45 till 50
krigsfartyg, med en besättningsslyrka af omkring 18,000 man. Årliga
kostnaden steg under åren 1698—1700 till omkring 700,000, år 1715 till
till 992,000, följande året till 1,105,192 och 1717 till 1,448,000 d. s.
Öfver dessa medels förvaltning hördes dock mycken klagan. Både
vid flottan i Carlskrona och i synnerhet vid eskadern i Göteborg, der
amiral Sjöblad förde befälet, påstods mångfaldiga oordningar,
försummelser, misshushållning och äfven icke så litet egennytta vara rådande.
Under flera år insändes inga räkenskaper, oaktadt statskontoret ofta
derom påminte. Hans Wachtmeister, svenska flottans nydanare, gjorde
sig visserligen icke skyldig till egennytta eller vårdslöshet, men han
hade redan vid krigets början hunnit sitt sextionde år, och både
själs-och kroppsförmögenheter började hos honom märkbart aftaga, hvilket
han dock sjelf ingalunda ville erkänna. I allmänhet var ock hans håg
mera riktad åt flottans förökande med nya fartyg, varfvens förbättring
och dylikt, men mindre åt hushållningen med de till flottan anvisade
medel. Rådet i Stockholm underrättade honom om klagomålen, på*
minte om deras afhjelpande och lät honom förstå, att han borde lemna
högsta befälet åt yngTe krafter; men härtill kunde gamle Hans ej
förtmås, utan förstod i stället att 1711 af konungen åt sig utverka
fullmakt att i allt, som rörde flottan, handla efter eget godtfinnande,
oberoende af regeringen i Stockholm. Redan följande året föll han dock
i onåd, då en stor del af fraktflottan förlorades vid Rügen, och Gustaf
Cronhielm fick nu öfverinseendet ’ öfver flottan, men när icke heller han
kunde, under året 17x3, fullgöra konungens fordringar, förordnades
generalen Johan August Meijer felt att tills vidare leda verket. Det
dröjde likväl icke särdeles länge, innan äfven han förlorade detta
förtroende och fick till efterträdare generalen Hans Henrik von Liewen, som
1715 med mycken kraft och raskhet bedref flottans utrustning. En
tredje general, Gustaf Fredrik von Rosen, fick äfven från 1716 tidtals
inseendet öfver flottan, ehuru ingendera bland dessa generaler hade
någon kunskap eller erfarenhet i sjöväsendet.
När gamle Hans Wachtmeister ändtligen 1713 begärde och erhöll
afsked från generalamirals-embetet, fick amiralen friherre Clas Sparre
såsom öfveramiral befälet Öfver flottan. Bland amiralerne för öfrigt
gjorde sig Cornelius Thijsen Anckarstierna mest känd. Det ena året
efter det andra seglade han till Finska viken och lyckades visserligen
icke förstöra czar Peters nya anläggningar Cronstadt och Petersburg,
men höll dock den nyskapade ryska flottan instängd. I allmänhet ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
