Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Vitterheten: lyrik, den italienska riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vetenskap, vitterhet, kontt. 3*9
Svenska vitterheten egde äfven under Carl XII:s regering flera
idkare, som skattades högt af sin samtid, om också deras poetiska
anseende ej fullt bibehållit sig hos efterverlden, och i allmänhet röjde
sig under detta tidskifte en lifligare verksamhet inom det vittra än
inom det vetenskapliga området. Vid böljan deraf spårar man inom
svenska lyriken ännu samma inflytande af den italienska vitterheten,
som vi anmärkt hos några bland Skalderna på Carl XI:s tid, såsom
Rosenhane, Lillienstedt och Leijoncrona, men sedermera gaf detta
inflytande mer och mer vika för ett af den fransyska litteraturen,
hvilket röjde sig dels i den sedolärande riktning, som’var öfvervägande hos
de fleste vitterhetsidkarne under Carl XII:s regering, dels i den
satiriska, som framträdde mot slutet deraf. Vid sidan af dessa utifrån
lånade riktningar finner man dock äfven en början till den mera
egendomliga komiska riktning, som nådde sin höjdpunkt hos Bellman,
hvilken under detta tidskifte hade några föregångare.
Främsta rummet bland de svenska skalderne i den italienska
riktningen intager, med hänseende både till lefnadsåldern och
snillegåf-vorna, Gunno Eureltus, född i Dalsland 1658, promoverad filos,
magister i Upsala, landtmätare i Lifland 1681, efter fleråriga utrikes resor
utnämnd till landtmäteri-inspektor 1690, direktör vid svenska
landt-mäteriet 1699, adlad med namnet Dahlstjerna 1702, död i Pomern
1709. Hans studier voro företrädesvis matematiska och hela hans
lef-nadsriktning praktisk, men1 derjemte var dock skaldekonsten hans
käraste sysselsättningi Han följde .deri samma italienska mönster som
sina ofvannämnde föregångare; men om hos Dahlstjerna det formela
i hans skaldskap var lånadt utifrån, voro dock innehållet och de
ämnen han behandlade så mycket mera fosterländska, öfverallt i hans
sånger röjer sig huru djupt han var fattad af sitt fosterlands storhet
och huru innerligt öfvertygad han var, att denna storhet skulle blifva
varaktig. Han upplefde ock Carl XII:s mest lysande framgångar och
dog i lagom tid för att ej upplefva underrättelsen om nederlaget vid
Pultawa. Hans största och mest värderade skaldestycken äro:
»Kungaskald, sjungen vid högtsalig konung Carl XI:s likfärd den 24
November 1697», i 270 stanser; »Götha kämpe-visa om konungen och herr
Peder», utgifven 1701 i anledning af slaget vid Narwa; »Hjelteqvad
öfver Carl XII:s margfaldige dråplige segrar emot sina mäktige
fiender», tryckt 1706, samt en öfversättning af den italienske skalden
Gu-arinis berömda dikt II pastor fido. Bland dessa blef i synnerhet
den i gamla nordiska kämpavisans anda särdeles lyckligt hållna visan
om Konungen och herr Peder en älsklingsdikt för svenska folket, på
hvars läppar den sedermera länge lefde.
Samma riktning som hos Dahlstjerna, ehuru med vida mindre
skaldebegåfning, finner man hos Thorsten Rudeen, född i Vermland
1661, professor i Åbo 1691, biskop i Linköping 1716 och död 1729,
då hans söner adlades med namnet Rudfensköld. Hans egenskap af
prest och slutligen biskop har icke så litet skadat hans skalderykte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
