Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Adeln - Nedsättning af dess företrädesrättigheter under Carl XII:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
" Carl XII.
beklagligtvis stannade på papperet. Så skulle trakten mellan
Norrmalm och Kungsholmen bebyggas med vackra hus i regelbundna
qvarter, med breda, gator, försedda i midten- med kanaler på holländska
maneret, och en bred kanal anläggas till Carlberg. En. ny bro skulle
byggas öfver Norrström i fortsättning af Drottninggatan. Brunkeberg,
som då ännu hade qvar hela sin höjd, skulle planteras med granar
och ett högt vårdtorn derå uppföras. På nuvarande Carl XII:s Torg
skulle uppföras ett »trofé-hus» eller arsenal, bestående af tre
sammanhängande byggnader med portiker af 750 kolonner. I sidogångarne
skulle finnas nischer, med statyer utaf 12 de tappraste män, som
funnits i verlden. Arsenalen skulle prydas med 3,000 i Stockholm
befintliga, under olika krig eröfrade fanor och standar, samt framföre
densamma uppställas 1,300 tagna kanoner och fyrmörsare. Främst på
en terrass skulle anbringas Gustaf Adolfs, Carl X:s, XI:s och XII:s
statyer till häst af brons, hvardera 9 alnar hög utom fotställningen.
Nederst vid terrassen skulle utrymme beredas att kunna uppställa 1,600
kanoner, hvarförutan fyrmörsare skulle omgifva två bassiner. Allt detta
kom visserligen, såsom nyss nämndes, icke längre än på papperet, men
visar dock hvad Carl XII under andra förhållanden kunnat verka för
konstens befordrande inom Sverige. .
Adeln.
Carl XI hade förfarit så hårdhändt mot adeln, att det visst icke
var att undra öfver, om djup förbittring rådde hos detta stånd, som
sett sin makt tillintetgjord genom enväldet, sin egendom gå förlorad
genom reduktionen och sitt personliga anseende minskadt genom den
mängd af nya grefvar, friherrar och adelsmän, hvilka Carl XI så
frikostigt utnämnt. Vid hans död var också det länge qväfda missnöjet
nära att komma till utbrott; och vi hafva i det föregående omtalat,
huru en del af högadeln visade sig beredd att anlita utländsk hjelp för
att återvinna det förlorade. Vi hafva äfven visat, huru man, vid
närmare besinning, dock fann ett sådant steg alltför vågadt och trodde
sig på annat sätt kunna återfå åtminstone en del af de förra
förmånerna genom att påskynda konungens myndigblifvande och dymedelst
söka vinna hans bevågenhet, hvilken, beräkning dock slog felt, då,
såsom vi likaledes -omtalat, Carl XII, lydande ingifvelsens af sina
dåvarande, mot högadeln föga vänligt sinnade rådgifvare, Wallenstedt och
Piper, afslog nästan alla vid 1697 års riksdag af adeln gjorda
framställningar och i allmänhet visade sig snarare böjd att ytterligare
nedsätta än att återupprätta detta stånd.
Så hade i hofrätterna de adelige ledamöterne förut haft rang
framför de ofrälse, men genom ett bref till dessa domstolar af den 14
Februari 1698 förklarade konungen, att platsen inom hofrätten derefter
skulle bestämmas endast af tjensteåldern. Dittills hade ock frälsemän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
