Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Pietismens insteg i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
" Carl XII.
vanligt, gjorde man sig skyldig till öfverdrift å båda sidorna, di, å den
ena, onekligen ganska många pietister funnos, som icke förtjenade de
beskyllningar, man riktade mot pietismen i allmänhet, likasom, å andra
sidan, icke heller inom statskyrkan saknades män, dem man ej kan
förebrå den stela, ofruktbara renlärighet, hvarför pietisterne beskylde
presterskapet i allmänhet.
I Sverige begynte de pietistiska rörelserna vinna insteg i böljan af
Carl XII:s regering, men tyckas dock ej fått någon mera betydande
utsträckning, ty vid den första undersökningen rörande pietisteriet inför
Stockholms konsistorium 1703 voro endast en kamrer Wolcker, en
apotekare och flere studenter tilltalade för pietistiska konventiklar. På
framställning af Johan Fredrik Mayer, öfverkyrkoråd för de svenska
besittningarna i Tyskland och alltifrån pietismens första uppträdande
en af dess bittraste vedersakare, fick emellertid dåvarande biskopen i
Linköping Haqvin Spegel i April 1705 Carl XII:s uppdrag att
bref-vexla med Mayer rörande åtgärder för detta svärmeris hämmande, och
den 7 Juni 1706 utfärdade konungen mot pietisterne ett påbud, i
hvilket »dessa svärmeandar, som med fördömliga biläror och satser sökte
försvaga och undergräfva grundvalen af den evangeliska läran», hotades
med landsförvisning, om de voro utländingar, sàmt med afsättning från
embete och tjenst eller med annat straff, om de voro infödde svenske
undersåtar. Några prester blefvo ock under åren 1708 och 1709 för
pietism afsatte; men genom denna stränghet blef dock ej pietismen
inom Sverige utrotad, ty 1712 angafs åter, att pietistiska konventiklar’
blifvit hållna hos den nyssnämnde kamreraren Wolcker och hos en
Ly-becker, assessor i Svea hofrätt. Spegel, erkebiskop sedan 1711, kom
sjelf till Stockholm att vara ordförande i en kommission, bestående af
fyra bland hufvudstadens kyrkoherdar och två hofpfédikaater, hvilken
af rådet blifvit på erkebiskopens förslag tillsatt att hålla undersökning
rörande det angifna förhållandet. De anklagade förekallades, och
erkebiskopen förestälde dem, att deras sammankomster voro förbjudna,
onödiga och skadliga, hvilket de dock ej ville medgifva. En af
kommissionens ledamöter, hofpredikanten .Humble, sedermera biskop i Vexiö,
röjde stort förkättringsnit, hvaremot erkebiskopen visade sig foglig och
fördragsam. I sitt v till rådet afgifna utlåtande förklarade emellertid
kommissionen, att de anklagade gjort sig skyldige så väl till
ohörsamhet mot öfverhetens bud som till villfarelser i läran, i hvilket
hänseende man i synnerhet lade dem till last, att deras åsigter om
rättfärdiggörelsen icke voro renläriga. Något straff följde dbck icke, utan
man åtnöjde sig att lägga beslag på de tilltalades boksamlingar och
förbjöd dem att vidare hålla konventiklar, hvarjemte regeringten den 1
December 1713 utfärdade en varning att, ehuru ingen förmenades i
sitt hem öfva sig i gudaktighet, voro dock alla sådana sammankomster
förbjudna, som skedde af personer från andra hus; för andakts förrättande
eller den heliga skrifts förklarande, hvarigenom närmare bestämdes hvad
med konventiklar förstods _ samt husandakt uttryckligen blef krf|ifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
