Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkan och presterskapet.
339
han från katedern, likasom från predikstolen, med hufvudsaklig
syftning till sedlig förbättring och slutade alltid hvarje förklaring med en
förmaning till den studerande ungdomen om en allvarlig
kristendoms-utöfning. Som själasörjare och predikant var han lika outtröttlig,
predikade två gånger hvarje söndag och dessutom alla fredagar samt höll
mellan ottèsången och högmessan katekesförhör ej blott med stadens
ungdom, utan äfven med studerande, »både af adel och ofrälse», som
voro under 18 år.
När, enligt det vid 1697 års riksdag väckta förslag, en
utomordentlig skatt blifvit lagd på presterskapet, och det i erkestiftet häröfver
klagade sin nöd för domkapitlet i Upsala, tyckte erkebiskop Svebilius
det vara »en högst obeqväm tid» att med klagan besvära konungen,
som just i de dagarna var som ifrigast sysselsatt med krigsrustningar,
utän borde presterskapet hellre tiga och lida, »till dess Gud gaf bättre
tider»; men Svedberg mente, att, om presterskapet hade orätt i sin
åstundan om eftergift, borde det derom undervisas; hade det åter rätt,
så vore det domkapitlets skyldighet att söka förhjelpa sina ståndsbröder
dertill. »Nå väl», svarade de öfrige kapitel-ledamöterne, »ären I så
dristiger, så resen åstad.» Svedberg gjorde så, träffade konungen i
Kungsör, framstälde sitt ärende och hänvisades till kammarkollegium,
som åter, efter en utredning af frågan, öfverlemnade den till
konungens afgörande. Svedberg uppsatte då en ny böneskrift till konungen
och satte under sitt namn »1 Mosebok, 47: 22». Konungen ville veta
hvad detta bibelspråk innehöll, slog upp, bibeln och läste: »Undantagen
presternes åker, den tog han icke in, ty det var förskickadt af Pharao
till presterne, att de äta skulle det dem benämndt var.» — »Låt då»,
sade konungen, »presterne hafva det de varit vana att hafva.» Denna
kungliga resolution blef sedermera ytterligare bekräftad 1701.
Carl XII visade ock, att Svedbergs dristighet visst icke skadat
honom, ty när Skara biskopsstift blifvit ledigt efter Petrus Rudbeckius,
blef Svedberg i Maj 1702 utnämnd till dennes efterträdare. I
utöfningen af sitt biskopsembete visade ock Svedberg icke. mindre nit än
förut såsom professor och domprost. Genast efter sitt tillträde till
embetet företog han visitationsresor i alla delar af stiftet och gjorde sig
noga underrättad om de särskilda församlingarnas tillstånd. Samma
nit och omsorg egnade han äfven tillsynen öfver läroverken, utverkade
1705 kungligt privilegium för anläggning af ett boktryckeri i Skara och
försåg .detta med tillräcklig sysselsättning äfven genom egna arbeten,
ty Svedberg var en af sin tids produktivaste författare. År 1712 hade
han likväl det missödet, att hans dyrbara boksamling samt en] stor del
af hans redan tryckta, likasom flera till tryckning färdiga arbeten
förstördes i en eldsvåda, som lade hans biskopssäte, Brunsbo, i aska.
Redan förut hade han varit hemsökt af eldsvåda, då i den stora
Up-sala-branden 1702 två honom tillhöriga gårdar, jemte större delen af
hans lösegendom, uppbrunno, och ännu mot slutet af sin lefnad
förlorade han 1730 sin mesta lösegendom, jemte de böcker han å nyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
