Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
" Carl XII.
Denna så betydligt förhöjda krigsgård fick dock till en del
erläggas i nödmynt, hvarigenom den kändes mindre betungande, men
var i alla fall tung nog. Ännu mer tryckande voro dock"
inqvarterin-garna, de tvungna köreloma för härens behof, tvångslånen samt i
synnerhet det ökade båtsmanshållet och knekteutskrifningen, hvilken
slutligen drefs ända derhän, att borgarena sjelfva måste blifva båtsmän
eller knektar. Så utskrefvos till båtsmän i Laholm 22 borgare, i
Hernösand och Vexiö hvardera 20, i Södertelje 17, o. s. v. I Eskilstuna
blefvo 13 tagne till gardister, i Linde 9. Följden blef ock, att
borgarenas antal i de flesta städer aftog högst betydligt, så att under åren
1700—1718 detta antal minskades i Nora från 270 till 47, i
Hernösand från 200 till 48, i Landskrona från 200 till 50, i Köping från
200 till 80, i Halmstad från 176 till 30, o. s. v. Några städer, såsom
Alingsås, Årboga, Grenna, Luleå, Södertelje, Venersborg, Ystad och
Öregrund, stodo till en tredjedel ödev
Handeln led stort afbräck genom kriget och kaperierna så väl
som genom det inre handelstvånget, de många införselförbuden och
de ofta förändrade tullsatserna. Stockholms köpmän, understödde af
rådet, begärde 1708, att införseltullarne måtte nedsättas och flera
förbud afskaffas, äfvensom rådet ville upphäfva alla monopolier. Om dessa
talades mycket vid riksmötet 1710, och Tessin anmärkte, att, »när
folket icke får fritt handla och röra sig, kan det ingenting hvarken
förtjena eller skatta». Både rådet, kammar- och kommerse-kollegiema
samt borgerskapet förenade sig 1712 att begära handelns frigifvande
från de höga skyddstullarna samt från flera förbud och inskränkningar;
men konungen, som befarade, att statsinkomsterna härigenoiA skulle
lida alltför stark minskning, ansåg bäst att åtminstone tills vidare
bibehålla de gamla författningarna. Intressenterne i tjärukompaniet hade
1697 uppsagt sitt kontrakt, men fingo dock sedermera mot för dem
förmånligare vilkor bibehålla sitt monopolium ända till 1712, då det
upphörde och tjäruhandeln blef frigifven.-
Carl XI hade förbjudit utländska handelsombud att stanna i Sverige
utöfver några få månader, så vida de icke ville blifva svenska borgare
och underkasta sig dessas skyldigheter; men Carl XII återgaf åt
engelska och holländska köpmän rättigheten att hålla ombud i Sverige,
hvilken rättighet desse slutligen drefvo ända derhän, att de i hvarje svensk
stad af någon betydenhet hade utliggare, hvilka, då de rörde sig med
större kapital och ej voro underkastade den dryga beskattning som
de svenske köpmännen, snart nog samlade förmögenhet och slogo
under sig den mera betydande handeln, medan den ene efter den andre
af de svenska köpmännen måste nedlägga sin rörelse.
Mot slutet af Carl XII:s regering tillkommo flera tvångs-åtgärder,
som ytterligare nedsatte svenska handeln. I följd af landtbrukets
förfall genom tryckande skatter och stränga utskrifningar samt den
vanliga spanmålshandelns aftagande genom penningebrist och kaperier hade
mot hösten 1717 en svår spanmålsbrist uppstått, och utsigterna för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
