Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Fabian Wrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emielsmättmn.
3«9
död fått inseendet Öfver justitie-ärendena, ehuru han dittills mest
försökt sig i diplomatiska värf. Han slöt sig till enkedrottningen och
Bengt Osumstiema, men hade mer än de insteg hos den unge
konungen, hvars tillgifvenhet han, såsom dess guvernör, vunnit. Vid
ordnandet af styreisen under konungens frånvaro insattes Gyldenstolpe
uti justitie^kommissiooen, men utnämndes någon tid efter Bengt
Oxenstiernas död till hans efterträdare såsom kanslipresident 1705 och
er-häll sålunda Slutligen den embetsmannaverksamhet; der han hade mesta
erfarenhet Af utländska härvarande sändebud skildras han såsom det
bästa hufvudet inom hela rådet, men ock såsom alltför mycket
tillgänglig för vängåfvor, hvilket ansågs föranledt af hans stora skulder, ty
hushållare synes han varit lika litet som Bengt Oxenstierna, och af
und-faåfembet för sin grefvinna, en dotter till kungliga rådet Edvard
Ehren-steen. Han visade emellertid en ovanlig förmåga att lätt och skickligt
handlägga de ärenden, som tillhörde hans embete, och hans svåger
Artrid Horn, som sedermera i början af frihetstiden blef Sveriges mest
framstående statsman, erkände alltid, att den tid, han i kansliet
tjenst-gjort under Nils Gyldenstolpe, varit för honom den bästa skolan i
stats-mannavärL Nils Gyldenstolpe afled vid 67 års ålder den 4 Maj 1709.
Fabian Wrede fick, genom Carl XI:s testamente, bland
riksförmyndarne efter konungens död vården om flottans ärenden och
tillhörde under förmyndarestyrelsen Bengt Oxenstiernas motparti. Han
var en af de få, som vågade åtminstone ett försök att få den unge
konungens myndighetsförklaring uppskjuten, samt visade sig i allmänhet
mem sjelfständig än de fleste inom rådet, hvartill ock hans öfverlägsna
förmåga och stora förmögenhet satte honom bättre i stånd än största
delen af hans medbröder. I afseende å förhållandet till utrikes makter
slöt han sig till Nils Bielke och Johan Gabriel Stenbock, som yrkade
ett nämnande till Frankrike, tvärt emot Bengt Oxenstiernas åsigter,
samt för ordnades i början af året 1700, sedan Oxenstierna råkat i onåd,
att deltaga i kansliets göromål. Kammar-ärendena voro likväl de, som
egentligen stodo under Wredes ledning, och i dem hade han mera
erfarenhet än någon annan inom rådet. Vid Carl XII:s afresa till
danska kriget i April 1700 blef ock Wrede satt i spetsen för
försvars-kooomissionen, med det kinkigaste uppdraget af alla att bereda nödiga
medel för kriget. Sedermera var han ända till sin död den egentliga
själen i den inre styrelsen under konungens frånvaro, hvilket bäst
bevisar hans öfverlägsenhet, då den kunde göra sig gällande bland de
flere ganska framstående förmågor, som den tiden funnos bland
råds-peisonalen. . ’
Likasom de fleste bland rådet yrkade han ifrigt på fred med Polen,
när det efter segern vid Küsøow stod Carl XII öppet att ingå en
sådan pä för Sverige ärofulla vilkor, eamt yttrade sedermera frimodigare
än någon annan till lådsprotokollet sin klagan öfver landets lidanden
i följd af krigets- fortsättande. Dessa yttranden voro stundom så djerfva,
att någre bland Wredes embetsbröder förklarade sig icke vilja qvar-
Starback o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist. VII. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
