Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372» Cail XII.
vid tre års ålder, men modern hade dock tillräckliga tillgångar att förse
honom med enskilda lärare och att kunna sända honom redan vid 13
års åkler till Upsala, hvarifrån’ han efter fulländade studier återvände
till Stockholm och intogs, på statssekreteraren Johan Olivecrantz’
förord, af Magnus Gabriel De la Gardie i kungliga kamsKet 1668. Här
gjorde han sig snart känd såsom en dugtig tjensteman och fick 1675
såsom ambassad-sekreterare åtfölja grefve Gustaf Oxenstiernas
beskickning till Ryssland, hvarefter han under danska kriget blef registrator
vid fältkansliet i Skåne 1677. Der lärde Carl XI känna och värdera
honom samt utnämnde honom efter krigets slut till sekreterare i
kammarkollegium 1679. Samma år blef han adlad, befordrades 1689 till
kansliråd och statssekreterare samt gjorde följande året ett rikt gifte
genom sitt äktenskap med kommerserådet Olof Törnflychts dotter
Christina. Han hade nu Carl XI:s synnerliga förtroende, men stannade
emellertid qvar på sin statssekreterareplats, den han synes föredragit
framför en plats i rådet, hvilken den tiden ansågs föga
eftersträfvans-värd, emedan der vankades »ringa lön, inga sportler, men öfvermåttan
träget arbete», hvaremot en Statssekreterare med inflytande förstod att
göra sig ganska goda biinkomster. Åtminstone påstod man om Piper,
likasom förut om Lindsköld, att han l$t väl betala sig för de tjenster han
gjorde dem, som sökte befordran eller riågon annan fördel hos
konungen. Att man måste göra Piper »handen tung», för ätt vinna
framgång i dylika fall, tyckes snart nog blifvit en antagen regel, hvarom
ock" Pipers ständigt tilltagande förmögenhet bar talande vittne, och han
skall äfven sedermera under hela Sin embetsmannabana dragit försorg
om, att denna sed icke kom ur bruk.
Efter sitt inträde i rådet bibehöll han sin
statssékreterarebefatt-ning för inrikes ärendena, likasom Poins sin för de utrikes, i hvilka
befattningar båda ansågo® omistliga, och dénna förening aff råds- och
statssekreterareembetena var väl egentliga anledningen till den då för
tiden nya titeln af statsråd, hvilken bftda erhöHo. Piper, hvfflcen
likasom Wallenstedt blifvit af Carl XI särskildt anbefald i sonens åtanke,
steg också hastigt i Carl XII:s ynnest, den han i början delade med
Wallenstedt och Polus; men sedan Wallenstedt funnits alltför fritalig
och Poåas redan 1701 för sjukJighet drog sig mer och mer tillbaka,
blef Piper den, som stod högst i den unge konungens förtroende. Han
hade också verksamt bidragit till hans tidiga förklarande för myndig
och följde honom troget under hans fälttåg, delande hans mödor och
faror. Vid landstigningen pä Selànd 1700 hoppaide den 53-årige
embetsmännen i vattnet på samma gång Som den 18-årige konungen och
vadade vid hans sida i land under kulregnet. I slaget vid Narwa
deltog Piper med värjan i hand i anfallet ttot fySka lägret och tSBtörde
då visst icke de »obeväpnade penàftfctate», öfver hvilka Magnws
Stenbock kort derefter gjonie sig Instig i »glädjespelet» på konungens
namnsdag.
Under Polus’ sjuklighet fick Piper äfveh öfrerfaga ledningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
