Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Vetenskapsmännen - Johan Peringsköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398»
Cail XII.
stridskrafterna än voro, fortsatte Psilander dock striden i 4’/j timmar,
innan han gaf sig, och gjorde sig så aktad äfven af fienden, att
drottning Anna förärade honom en värja med guldfäste, erbjöd honom att
som konteramiral ingå i engelsk tjenst och, då han vägrade, lät honom
med sitt skepp återvända till Sverige.
Från de svenska krigarnes fångenskap i Ryssland har man en
mängd berättelser, vittnande om trohet mot fosterlandet, fast inbördes
tillgifvenhet, underordnades hängifvenhet och uppoffringar för sina
förmän samt många andra vackra drag. Så hade kaptenen friherre Svante
Horn en betjent, Daniel Lidbom, hvars namn väl kan förtjena att
bevaras åt efterverlden. På en postering i Litauen blef Horn öfverfallen
af en skara kalmucker, fick ett klubbslag i hufvudet, ett värjstygn i
bröstet, ett pikstygn i magen och 13 mindre sår dessutom, samt
lemnades såsom död å valplatsen, men hans betjent, som stannat i
närheten för att söka rädda sin herre, förde honom bort, så snart fienden
aflägsnat sig, förband och skötte honom samt födde honom i sex
veckors tid med vin och mjölk, som medelst ett halmstrå insprutades i
den igensvullna munnen samt lyckades på detta sätt slutligen få sin
husbonde återstäld till helsa och krafter. Sedermera blefvo båda fångne
i slaget vid Pultawa, hvarefter Lidbom, som var kunnig i
sadelmakaryrket, försörjde dermed både sig och sin herre, till dess de efter
freden återkommo ur fångenskapen. Härefter hade också Lidbom alltid
sin plats vid Horns sida, hvilka gäster denne än hade vid sitt bord,
och när Lidbom dog 1730, egnade hans husbonde honom en prydlig
grafvård, erinrande om hans förtjenster. I allmänhet voro Carl XILs
krig rika på både tilldragelser och personligheter, som väl kunde
förtjena framhållas så, som de i sista finska kriget blifvit det af den store
finske skalden.
Vetenskapsmannen.
Bland de vetenskapsmän, som här ofvan i öfversigten af
vetenskapernas utveckling inom Sverige under Carl XILs regering blifvit
omnämnde, finnas några, som synas förtjena en närmare bekantskap
och till hvilka vi derföre här återkomma.
Johan Peringskiöld, hvilken vi förut omtalat såsom den historiska
forskningens snart sagdt ende representant under Carl XILs regering,
var son till lektorn i skaldekonst och historia vid Strengnäs
gymnasium Lars Fredrik Peringer och född i Strengnäs 1654. Under sina
studier vid Upsala akademi lärde han känna Verelius och Olof
Rudbeck samt omfattade med synnerlig ifver deras åsigter i fornforskningen.
Också gjorde han sig snart bemärkt af antiqvitets-kollegium och
antogs 1680 till »ämnessven» vid detta »kongl, ålderdoms-samhälle»,
der han 1682 blef kanslist med 200 daler silfvermynt i årlig lön och
ett »dubbelt kungligt stipendium», till belopp af 220 daler silfvermynt
årligen. Hans löneinkomster voro således icke särdeles betydande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
