Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vetenskapsmännen.
399
och han begärde också tillökning deri, men akademikanslem Bengt
^Oxenstierna, som hade att utlåta sig öfver ansökningen, ansåg denna icke
kunna beviljas, emedan antiq vi tets-kollegiets stat »måste något knappas»;
dock »när något af hans under händer hafvande verk blifver så vida
färdigt, att det kan komma under censur, och det befinnes vara af det
värde, att det kan förtjena en extraordinarie vedergällning, förmodas,
att kongl, maj:t varder honom då med någon nåd uppbjelpandes».
På Carl XI:s tid gälde det sålunda såsom regel att rätta aflöningen
efter visad verksamhet, och ur denna synpunkt var Peringskiöld, eller
Meringer såsom han då ännu hette, visserligen icke den, som borde
sakna belöning. Han var den mest nitiske fornforskare Sverige egde,
och det på en tid, då sådana här funnos talrikare än vanligt samt
fornforskningen i allmänhet var högt uppburen.
Redan 1685 kunde Feringer berömma sig af att, utom åtskilliga
andra arbeten, hafva färdiga »Hialmters och Oivers samt Attilas och
Rolfers, Mannahems eller Sveriges-foma konungars sagor, utaf gamla
götiske manuskripter afskrifhe och försvenskade»; att hafva »i sex
särskilda reseböcker sammanritat runestenar och andra monumenter i
Upland, såsom ock alla kyrkor och socknar i Södermanland kringrest och
många märkeliga antiqviteter och runstenar, borgar, kyrkor, grifter och
vapnar inhemtat», samt af riksarkivets och antiqvitetskollegiets gamla
pergamentsbref »några hundrade gamla herrars och förnäma mäns
vapnar och sigiller, med hvar och ens förvaltning och beställning, i köp,
skifte eller testamenten etc. för historiens och genealogiens visshet skull
aftagit och beskrifvit».
Belöning uteblef också icke. Efter Örnhielms afgång utnämndes
Peringer 1690 till assessor i antiqvitetskollegium, blef i Juli 1693
Hadorphs efterträdare såsom riks-antiqvarie och adlades kort derefter med
namnet Peringskiöld. Han hade nu gått .reduktions-kommissionen
tillhanda med upplysningar om de gamla slägternas stamtaflor och
inbördes förbindelser, hvarom han egde grundligare kännedom än någon
annan, samt dessutom samlat och låtit afskrifva en stor mängd
perme-bref och diplomer, af hvilken samling 18 folianter. förstördes vid den
stora slottsbranden 1697. Samma år utgaf han Snorre Sturlesons
konungasagor, och under Carl XII:s regering utkommo såsom frukter af
hans flitiga forskningar flera arbeten af vigt för kännedomen om
nordens forntid, af hvilka vi i öfversigten af den historiska forskningens
fortgång under denna tid anfört de förnämsta.
Flit var emellertid Peringskiölds hufvudsakligaste förtjenst, på
hvilken han också sjelf satte högt värde, och det var med ögonskenlig
sjelf-förnöjelse han mot slutet af sin författarebana kunde ovedersägligen
bevisa, att han utgifvit 1,236 tryckta ark, då hans företrädare Hadorph,
som likväl äfven var berömd för sin flit, ej kommit längre än till 949,
hvarförutan Peringskiöld .äfven efterlemnade en stor mängd handskrifter.
Som kritiker åter stod han icke synnerligen högt Han påverkades
alltför mycket af de då rådande sträfvandena att göra nordens och sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
