Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Christofer Polhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vetenskapsmännen. 403
deras hem, för att underrätta sig om deras studier och öfriga
förhållanden, samt hade en faderlig vård om dem alla.
Länge fick han dock ej utöfva sin biskopliga verksamhet. Han
afled den 1 Maj 1738, nära 67 år gammal. Sannolikt var han sin
tids lärdaste man i Sverige, säkert var han en af de arbetssammaste
och mest produktive författare Sverige egt. Förteckningen på hans
utgifna böcker, disputationer, tal, programmer, dikter och efterlemnade
handskrifter upptager i bihanget till Erland Brings »Minne öfver
Andreas Rydelius» icke mindre än 32 sidor fint tryck, och hans arbeten
äro hka framstående genom sitt värde som genom sin mängd. Till sitt
yttre beskrifves han såsom af »medelmåttig växt, något undersätsig.
Ur hans ögon lyste den snillets och tankekraftens eld, som han ej kunde
dölja bakom de outplånliga dragen af fromhet och godhet». Han var
något fallen för svårmod, men det var hos honom icke den
klenmodiges misströstan, utan en pröfvad kristens hemlängtan. I sitt »En
döendes sändebref till jordens blinde vandringsmän» har han lika
vackert som sant kristligt tecknat så väl arten af sitt svårmod som hela
sin lefnads filosofi. »Då besvärligheterna förtyngdes», heter det der
bland annat, »och ledsnaden vid flärden tilltog, öppnades mig
småningom trons öga med ett fullare ljus, så att, sedan min blick nu var
lyftad till det högre, jag redan började se huru litet jag förut hade
sett. Småningom begynte flärden, i det sminket föll af, visa sina
skrynklor och sina vanskapliga anletsdrag. Nu började förnuftet blygas
och tystna, så småningom vördande ett högre. ljus. Nu påminte jag
mig mer och mer huru vis och mild, men huru undangömd Guds
försyn varit vid ledningen af mitt lefnadslopp. Nu öfvertänkte jag detta
lifvets så stora skådespel, med alla dess uppträden och förändringar;
men i synnerhet sökte jag gifva akt på den dolda handens styrelse, de
förunderliga anordningarna och målet, dit det hela syftade. Efter hand
började jag lära känna mitt intet och Guds allt Omsider lärde jag
att, innan en långvarig bedröfvelsens, en långvarig den gudomliga
hugsvalelsens erfarenhet, innan en långvarig och ängslande själens strid
under korset, är det idel fåfänga och dårskap i det menskliga tänkandet.»
Christofer Polhem, Sveriges störste mekaniker, härstammade från
en österrikisk friherrlig ätt, von Eolheim. Hans farfar, bosatt i Ungern
och tillhörande den protestantiska bekännelsen, hade för
religionsförföljelse flytt till Pomern, och hans far Wulf Christofer von Polheim
hade under en sjöTesa strandat på Gotland, hvarefter han bosatt sig
i Visby, der blifvit köpman och antagit namnet Polhammar. Sonen,
Christofer Polhammar, föddes i Visby den 18 November 1661,
förlorade sin fader redan 1669 och fick, när modern ingick nytt gifte,
söka tjenst såsom gårdsskrifvare och uppbördsraan på några herregods,
hvarmed han fortfor intill sitt 24:de år. Alla lediga stunder använde
han till grubblerier öfver mekaniska ämnen. Efter många fruktlösa
försök lyckades det honom att inrätta en fullständig snickare-,
svarfvare-och smedje-verkstad, med flera af honom sjelf uppfunna verktyg, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
