Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII.
4’7
lönnmord här väl kunnat ega rum, och dessa gissningar hafva länge
bibehållit sig, ehuru än den ene, än den andre Varit angifven såsom
banemannen.
Första föremålet för dessa misstankar var fransmannen Sicre, som
efter föregången tjenstgöring vid franska hären och flottan, hvarunder
han lidit skeppsbrott i Arkipelagen och blifvit förd till Turkiet, der
tagit tjenst hos Carl XII och följt honom till Stralsund samt vid
dödstillfället var generaladjutant och handsekreterare hos arfprinsen Fredrik
af Hessen, hvars brefvexling med Ulrika Eleonora fördes af Sicre. Då
denne 1722 föll i en svår feber, ropade han under yrseln åt läkaren
och äfven åt de på gatan förbigående, att det varit han, som skjutit
konungen. Vid tillfrisknandet förklarade han -likväl dessa ord hafva
ingen annan grund än feberyrseln, och ingenting förekom heller, som
kunde gifva bekräftelse åt antagandet att han varit Carl XII:s mördare,
ehuru han länge fått gälla derför.
Sedermera, öfver 50 år efter Carl XII:s död, utspriddes en skrift,
som uppgafs vara författad af den för sitt nit ryktbare prestmannen
Tollstadius och hvari berättades, att den här förut omnämnde, för sina
förbättringar i artilleriet namnkunnige Carl Cronstedt skulle på sin
dödsbädd för Tollstadius bekänt, att han laddat det gevär och att Magnus
Stjernroos aflossat det skott, som dödat Carl XII. När denna skrift
utspriddes, var emellertid Cronstedt död redan för 20 samt Stjernroos
och Tollstadius för mer än 10 år tillbaka. Intet bevis finnes att den
varit författad af Tollstadius och ännu mindre någon anledning,
hvarför Cronstedt, som alltid varit af Carl XII gynnad, och Stjernroos,
som alltifrån krigets början tillhört konungens drabanter samt, likasom
de alla, varit hans värme beundrare, skulle företagit detta dåd, så att
den ifrågavarande skriften antingen måste betraktas såsom en illvillig
dikt eller ock har den möjligen, likasom misstanken mot Sicre, haft
sin grund i någon sjelfanklagelse under feberyrseln, hvarå man har ett
ytterligare exempel deri, att Fabricius, som var så länge hos Carl XII
under dennes vistande i Turkiet, äfven under ett anfall af sinnesyra
uppgifvit sig hafva dödat honom, ehuru Fabricius vid dödstillfället
bevisligen uppehöll sig i Tyskland.
Troligen med anledning af de kringlöpande ryktena företogs 1746
en undersökning af dödssåret, men den var föga noggrann och utfördes
ej heller af fullt sakkunniga personer, hvarföre en ny anbefaltes, som
förrättades den 31 Augusti 1859 med full vetenskaplig noggrannhet
och hvarvid utröntes: att det dödande såret åstadkommits af ett
skjutvapen; att skottet gått in på venstra sidan, således den som var vänd
åt fästningen; att den dödande kastkroppen sannolikt varit en
musköt-eller karteschkula; att denna tyckes blifvit afskjuten från så långt håll,
att, då hon träffade konungens hufvud, hennes första hastighet och
kraft redan något minskats, samt att sköttkanaleiis riktning genom
hufvudet och lutning mot utgångsstället tyckas antyda, det skottet afskju-
Startäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist. V IL 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
