Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII.
4’7
Likasom sin far, visade äfven Carl XII mycken likgiltighet för det
täcka könet, och det i ännu högre grad än fadern. Helst undvek han
fruntimmerssällskap och, när detta ej lät sig göra, var han biand
fruntimmer tyst och förlägen. Under polska fälttågen hände det dock
någon gång, att han talade och skämtade med de fruar, som under
vin-terqvarteren besökte sina män, äfven att han en eller annan gång
deltog i dansen, men vanligen höll han sig på afstånd så mycket han
kunde, ehuru han tillika var ända till kruserlighet höflig mot damerna,
hvilka han aldrig vände ryggen, utan, när han aflägsnade sig, skedde
det genom att småningom baklänges närma sig dörren. Under tiden
hade han dock, ehuru förstulet, rätt noga gifvit akt på de närvarande
fruntimren, ty han kunde sedermera ganska fullständigt beskrifva både
deras utseende och drägt, talte för öfrigt rätt gerna om fruntimmer och
skämtade öfver sina officerares kärleksäfventyr, ehuru han sjelf aldrig
inlät sig i sådana och afvisade alla förslag, man gjorde honom, att
förmäla sig. Någon gång skall han dock ha yttrat, att han väl framdeles,
efter vunnen fred, kunde gifta sig, men ej efter andras inrådan, utan
af eget val, med någon svensk fröken, hvilken han tyckte om.
I sin ungdom älskade han kälkåkning, jagt och skådespel,
sedermera, då kriget beröfvade honom dessa tidsfördrif, voro ridter hans
älsklingsnöje. Nästan hvarenda dag red han flera, ända till 5 eller 6
svenska mil, ofta i storm, regn och snö, nästan alltid i galopp,
stundom i sporrsträck, så att hans hästar sällan kunde länge hålla ut.
Ryktbarast bland dessa var Brandklipparen, hvilken, när Carl XI i
slaget vid Lund fått sin häst skjuten, lemnades honom af en korporal
och sedermera af honom begagnades under återstående delen af slaget
samt derefter vårdades såsom ett minne af den stora dagen. Carl XI
red honom ofta och i synnerhet vid eldsvådorna i hufvudstaden, hvaraf
namnet Brandklipparen härledde sig. Sedermera följde han Carl XII
under polska och ryska fälttågen samt äfven under flykten till Bender,
blef fången i kalabaliken, men snart utlöst och af de hemresande
svenskarne förd till Stralsund, der han åter föll i fiendens hand, men
frigals och skickades till Skåne, der han dog 1718, mer än 45 år
gammal. Han var en gunstling hos konungen, hvilken han alltid helsade
med en böjning och, när han var lös och ledig, följde såsom en hund.
Carl XII hade god helsa, betydliga kroppskrafter och än mera
vig"-liet, var en mästare i alla ridderliga öfningar ’och så härdad, att han
kunde uthärda ansträngningar och försakelser, som synas nästan
otroliga. När han någon gång kände sig illamående, botade han sig icke
genom sängliggande och läkemedel, utan genom ridter och fasta.
Under en sjukdom i Lund 1717 föreskrefs honom ett läkemedel, hvaraf
han skulle taga fyra droppar i sänder; men när han blef ensam, tog
han 40 droppar på en gång, svettades hela natten igenom, drack på
morgonen mjölk och vatten, steg så till häst, red i flera timmar och
kom hem. temligen återstäld. En gång företog han sig att försöka,
huru länge han skulle kunna fasta, och höll ut dermed i sex dygn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
