- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
6

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s uppfostran - Hans lärare i krigskonst m. m. Carl Magnus Stuart - Carl XII:s minderårighet - Förmyndarestyrelsens sammansättning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 Larl XII.

rättskänsla och gudsfruktan, i förening med lätt fattningsgåfva, mycken
skarpsinnighet och goda kunskaper, såsom följd häraf. *)

Carl XII:s minderårighet.

Dagen efter Carl XI:s död öppnades hans testamente. Han hade
deri förordnat, till riksstyrelsens förande under den unge konungens
minderårighet, enkedrottningen Hedvig Eleonora, med biträde af Bengt
Oxenstierna för handläggningen af utrikesärendena, Christofer
Gyllenstierna för de angelägenheter som rörde krigsmakten till lands, Fabian
Wrede, för flottans ärenden, Nils Gyldenstolpe för rättsväsendet och Lars
Wallenstedt för kammar- och handelsärendena. Enkedrottningen skulle
i denna regering hafva två röster, de öfriga hvar sin. I
rättegångs-och utrikesärenden samt sådana, som anginge »rikets välfärd, ro och
säkerhet», skulle hela rådet höras samt beslutet bestämmas af de flesta
rösterna. Öfriga ärenden skulle afgöras af riksförmyndarne, äfven om
de funnit skäligt derom höra rådet. Förmyndarestyrelsen i dess
helhet var förpligtad att »styra riket efter Guds och Sveriges lag samt
den gjorda regeringsformen, och de skulle och borde så iörestå sitt
förmynderskap, som de det inför Gud och en myndig konung ansvara
kunde.»

Detta förordnande om regeringens förande trädde genast i
verkställighet, men framkallade icke så få anmärkningar, särdeles med
hänseende till ärendenas fördelning mellan de särskilda
regeringsleda-möterne. Med undantag af Bengt Oxenstierna kunde nemligen ingen
af dessa anses vara rätt hemmastadd i de ärenden han egde att sköta.
Christofer Gyllenstierna hade, såsom öfverste för gardet, aflagt många
lysande prof af personligt mod under danska kriget och sedermera
varit en kraftig öfverståthållare i Stockholm, men hade hvarken den
kännedom om krigsärendena eller det personliga anseende som en
Erik Dahlberg eller Nils Bielke, endera af hvilka man väntat att finna
stäld i spetsen för denna gren af förvaltningen. Dahlberg var likväl
för tillfället generalguvernör i Lifland och Bielke i Pomern, den senare
dessutom i gammal ovänskap med Bengt Oxenstierna, hvilken af Carl
XI synes varit afsedd till den egentlige ledaren inom regeringen.
Fabian Wrede var fullkomligt främmande för flottans ärenden, hvilka
Hans Wachtmeister deremot nu i flera år skött till stor fördel både
för flottan och för rikets försvar i allmänhet. Deremot kände Wrede
hättre än någon annan kammar- och räkenskapsverken, hvilka dock
blifvit anförtrodda åt Lars Wallenstedt, som dittills företrädesvis egnat
sig åt rättsväsendet, hvaremot Nils Gyldenstolpe, som fått dettas vård,
mest sysselsatt sig med utrikesärendena. Denna besynnerliga
fördelning kan svårligen finna annan förklaring än i Carl XI:s vanliga miss-

») Jfr Fryxell, Berättelser XXI: i—10.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free