- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
14

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

Larl XII.

rop af »Lefve kung Carl!», kastande hattarne högt uppe i vädret.
»Detta ropade alla med en mun, som var remarquabelt», heter det i
adelns protokoll.

Landtmarskalken uppmanade emellertid de ofrälse ståndens
utskott att meddela sig med sina ståndsbröder, »på det allt må gå
ordentligen till». Kort derefter återkommo ock utskotten och anmälde
att borgare- och bondestånden enhälligt bifallit. Presteståndet hade
åtskilts, innan utskottet dit anländt. Saken ansågs emellertid nu
afgjord å ständernas sida, och riddarhussekreteraren Johan Gyllenkrook
skickades upp till slottet för att förfråga sig när utskott från samtliga
riksstånden kunde få företräde »uti en högst angelägen sak». Tiden
utsattes till klockan 6 e. m., då det stora utskottet infann sig samt
landtmarskalken så väl som de öfriga ståndens talmän, hvar å sitt
stånds vägnar, anhöllo att hans maj:t ville sjelf åtaga sig regeringen.
Konungen svarade med några få ord, att han icke ville afslå
ständernas begäran utan med Guds hjelp taga mot regementet, och så blef
ännu samma dag, som frågan derom först väcktes å riddarhuset, Carl
XII af samtliga stånden förklarad myndig samt tillträdde regeringen
kort derefter *).

Inför presteståndet ansåg sig likväl erkebiskopen böra afgifva ett
slags ursäkt för att man i denna vigtiga sak gått nog hastigt till väga,
och biskopen i Lund Mathias Steuchius anmärkte äfven, att man
plägat taga sig bättre tid i långt mindre angelägna ärenden; men å andra
sidan befarade man ock, att den begäran om betänketid, erkebiskopen
yttrat under sammanträdet med adeln, kunde tydas såsom angifvande
någon obenägenhet för saken hos det högvördiga ståndet, hvarföre
erkebiskopen gjorde en särskild uppvaktning hos enkedrottningen, för
att uttryckligen förklara presterskapets tillgifvenhet för konungen vara
lika uppriktig som de öfriga ståndens.

Frågan om Carl XII:s förklarande för myndig hade vid denna
riksdag utgått från adeln och inom denna från dess första klass, som
synes sökt på detta sätt försäkra sig om den unge konungens välvilja.
Högadeln hade ock ingen anledning att önska fortfarandet af en
förmyndarestyrelse, som till största delen utgjordes af reduktionsmän,
hvaremot konungen redan gifvit flera prof af gifmildhet, som kunde
föranleda förhoppningar om någon återgång i reduktionsverket. Dessa
förhoppningar gingo dock ej i fullbordan, ty redan en vecka efter
myndighetsförklaringen lät konungen för adeln uppläsa Gyllenborgs
berättelse om reduktionsverkets fortgång, i hvilken yttrades att allt hvad
Carl XI derutinnan företagit var rätt och väl gjordt. När läsningen
var slutad, sade landtmarskalken: »Ingen lärer finnas, som icke med
vördnad erkänner sanningen af denna skrift, och får jag nämna, att
hans maj:t önskar, det något härom måtte intagas i riksdagsbeslutet»
— ett yttrande, som af adeln besvarades endast med tystnad. I riks-

’■) Jfr Handlingar rörande Skandinaviens historia, XXV: 314—364. — M.
Höijtr, Om Carl XII:s myndighetsförklaring vid 1697 års riksdag. Stockholm 1866.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7b/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free