Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Partierna inom rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Larl XII.
Bengt Oxenstierna, sedermera Polus eller Piper till föredragande af
utrikesärendena, Fabian Wrede af kammarärendena och Piper af de
flesta öfriga inrikes ärendena. Rådet tillkallades blott vid
rättegångsmålens afgörande, men hölls vanligen i okunnighet om de öfriga
statsangelägenheterna, äfven sådana, som voro af rätt mycken vigt. Den
sexton-, sjuttonårige ynglingen behandlade i allmänhet sina grånade
rådsherrar med mycken högdragenhet, lät dem vänta hela timmar i sitt
förmak, medan han samtalade med Piper eller någon annan af sina
förtrogne, tillät dem icke i sin närvaro meddela sig med hvarandra
annorlunda än medelst hviskningar och fäste vanligen intet afseende
vid deras föreställningar. Man anmärkte att Carl XI varit häftig och
ofta förgått sig, när man motsade honom, men sedan hettan gått öfver,
låtit tala vid sig och tagit skäl, hvaremot sonen förhöll sig helt lugnt
och tåligt afhörde hvad mot hans yttrande blifvit anfördt, men derefter
sade endast: »Sådan är min vilja», och dervid blef det.
Trenne särskilda partier sökte vid början af Carl XII:s regering
täfla om hans ynnest och om största inflytandet på regeringsärendena.
Det första partiets hufvudman var Bengt Oxenstierna, understödd
af sina båda svågrar Hans och Axel Wachtmeister samt af
enkedrottningen och af det holsteinska paret. Ingendera af dessa utöfvade dock
något större eller varaktigare inflytande på Carl XII. Han hyste en
varm tillgifvenhet för sin syster Hedvig Sofia, men hon blandade sig
ej i statssaker och hade intet inflytande på ledningen af
regeringsärendena. Ännu mindre hade hennes gemål hertigen något sådant, så
mycket och så föga fördelaktigt han för öfrigt inverkade på sin
svågers förlustelser. Enkedrottningen hade aldrig haft sin sonsons
kärlek. För Hans Wachtmeister visade han alltid aktning och äfven mera
undseende än för sina rådsherrar i allmänhet, men utan någon
närmare förtrolighet. Axel Wachtmeister hade förgäfves sökt hos Carl XI:s
son bibehålla den ynnest, hvari han så länge stått hos fadern. Mot
Bengt Oxenstierna hade den unge konungen, såsom vi redan nämnt,
ända från början visat en viss köld och lemnade honom aldrig något
större inflytande på ledningen äfven af de ärenden, hvilka det
tillhörde honom i egenskap af kanslipresident att föredraga; men han lät
honom dock, med hänseende till sin mångåriga erfarenhet och
noggranna kännedom om de utländska förhållandena, behålla sitt embete,
ehuru först Polus och sedan Piper voro de, som äfven i afseende å
detta embetes åligganden hade konungens största förtroende.
Det andra partiet utgjordes af Fabian Wrede, Nils Bielke och
Johan Gabriel Stenbock, hvilka voro så väl Oxenstiernas som Pipers
ovänner, hyste högadliga tänkesätt och önskade en återgång så i de inre
som yttre förhållandena. Med hänseende till dessa senare yrkade de
på en närmare förbindelse med Frankrike. Wrede var bland dem
från början den inflytelserikaste och bibehöll länge föredragningen af
kammarärendena, rörande hvilka han ock hade större erfarenhet än
någon annan, men såg efter hand sitt inflytande mer och mer utträn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
