Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Förhållandet till utländska makter - Förhållandet till Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Larl XII.
statsmännen kufvades af ynglingens egenskaper ännu mera än af den
myndighet han innehade. I likhet med modern och farmodern visade
han mycken böjelse för de sköna konsterna och gaf dem riklig
uppmuntran. Äfven i öfrigt visade han en gifmildhet, som dock alltför
ofta urartade till slöseri. Han hade efter fadern ärft en så väl försedd
skattkammare, att han ansåg den outtömlig och handlade derefter.
Mycket gafs åt behöfvande, synnerligast dem som lidit af reduktionen,
men mycket slösades ock på de konungen omgifvande gunstlingarne.
Ofta nog hände, att konungen smög i deras fickor rätt vackra summor,
utan att de märkte det förr än kläderna aflades. Det var för honom
ett älsklingsnöje att på detta sätt obemärkt utöfva välgörenhet, och han
tyckte ej om tacksägelser derför. Dyrast för riket blef dock det
holsteinska paret. Konungen tyckte sig aldrig kunna nog frikostigt visa
sin tillgifvenhet för systern. Den ena efter den andra af de dyrbara
juveler eller andra klenoder Carl XI efterlemnat gafs åt henne, och
förlustelserna vid hennes förmälning och återkomst till Sverige kostade
öfver 200,000 d. s. Afskedsgåfvorna, då hon efter förmälningen
lemnade Sverige, beräknades uppgå i värde till öfver 400,000 rdr,
hvarförutan hennes betjening erhöll 18,000 lod silfver. Vid nedpackandet
af alla dessa gåfvor voro 80 man fullt sysselsatta i tre dagar och för
deras nedfraktande titt Ystad 1698 skola vid hvarje ombyte tusen
hästar varit uppbådade! Genom allt detta tömdes inom ett par år icke
allenast de samlade skatterna i hvalfvet Elefanten, utan äfven de rika
förråd Carl XI för öfrigt samlat, och penningeväsendet hotade att
komma i samma bedröfliga skick som under förmyndarestyrelsen.
Detta var så mycket betänkligare som just vid denna tid de
yttre politiska förhållandena började blifva för Sverige allt mera
hotande.
Under den första tiden efter Carl XII:s tillträde till regeringen
tycktes de vänskapligaste förhållanden råda mellan Sverige och alla
öfriga makter. Under loppet af året 1698 blefvo de förbund, hvilka
Sverige förut ingått med andra makter, förnyade eller underhandlingar
derom böljade, hvarvid man dock sökte noga taga sig titt vara att ej
förpligta sig titt något som kunde inverka störande på det allmänna
fredstillståndet. Sådan var åtminstone den grundsats Bengt
Oxenstierna sökte göra gällande och som äfven titt en tid blef det, ehuru
bemödanden visst icke saknades att gifva Sveriges statskonst en mindre
neutral riktning.
Frankrike var hos den unge konungen fortfarande representeradt
af grefve d’Avat/x, som visade ett synnerligt nit för tillvägabringande
af ett närmare förbund mellan båda makterna, hvarvid han under
förmyndarestyrelsen varit verksamt biträdd, synnerligast af Gyldenstolpe
och Wrede. Något förbund hade likväl då ej blifvit afslutadt, emedan
man först ville göra sig förvissad om den unge konungens tänkesätt.
Sedan dessa befunnits gynsamma, lemnade d’Avaux i Februari 1698
ett förslag till ett sådant förbund, hvilket hufvudsakligen gick ut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
