Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Det vilda lifvet under hertigens af Holstein vistande i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Carl XIl.
som helst kunna utlöpa, hvarjemte generalguvernören i Pomern, Nils
Bielke, fick befallning att hålla 6,000 man i beredskap, äfvensom tre
regementen skulle öfverföras till Wismar.
Christian V lät dock häraf ej afskräcka sig att i Maj 1697 låta
en dansk styrka inrycka i hertigdömet och rasera Stapelholms skans,
jemte tre mindre fästen, hvilka hertigen låtit uppföra, hvarefter
konungen på föreställningar af engelska och holländska ministrarna i
Hamburg lät sina trupper åter aftåga. Tvisten mellan Danmark och
Holstein förblef dcck oafgjord, och öfverallt, der svenska regeringen
underhandlade för hertigen, var den danska lika verksam i sina
underhandlingar mot honom. I Haag, London och Paris arbetade de danska
sändebuden af alla krafter att motverka hvarje förbindelse, hvarigenom
Sverige kunde vinna ökad styrka, men efter rysswickska fredens
afslutande visade sjömakterna sig mera benägna för Sverige, och från
Danmarks sida sökte man nu inleda underhandlingar om ett giftermål
mellan Carl XII och danska prinsessan Sofia Hedvig, för att på detta
sätt minska Sveriges deltagande för hertigen af Holstein, hvilket försök
dock ej ledde till någon påföljd.
A andra sidan lyckades svenska sändebudet hos de lüneburgska
hertigarne, Maurits Wellingk, att den 10 Mars 1698 ej allenast förnya
det gamla förbundet af 1690, utan äfven genom en särskild konvention
betinga hertigarnes biträde åt hertigen af Holstein. Dennes säkraste
stöd var dock det lifliga deltagande, hvarmed Carl XII personligen
omfattade hans sak och hvilket erhöll ytterligare styrka genom
hertigens förmälning med Carls syster i Juni 1698. Vi hafva förut
omtalat huru hertigens beteende under besöken i Sverige här väckte
mycken förargelse, men huru Carl XII icke desto mindre omfattade honom
med synnerlig tillgifvenhet, hvilken ytterligare visade sig deri, att han
utnämnde honom till generalissimus öfver svenska krigsmakten i
Tyskland samt lät svenska trupper från Wismar afgå till Holstein för att
biträda hertigen vid återuppbyggandet af de nedrifna skansarna.
Detta steg väckte oro hos sjömakterna, emedan det lätt kunde
leda till ett allvarsamt krig i Norden, hvilket man gerna ville
förekomma, i anseende till de hotande förvecklingarna inom det öfriga
Europa. Man kunde nemligen vid denna tid utan svårighet förutse,
att den barnlöse, sjuklige konung Carl II i Spanien snart skulle aflida,
då med honom det österrikiska huset å Spaniens tron komme att
utslockna, hvarefter arfsanspråk å spanska monarkien i dess helhet eller
åtminstone å delar deraf voro att förvänta så väl från kejsar Leopold
som från Ludvig XIV, hvilka anspråk ganska sannolikt komme att
föranleda ett stort europeiskt krig, emedan de öfriga makterna icke ville
medgifva Frankrike någon ytterligare förstoring. I synnerhet var
Englands konung Wilhelm III, som alltid varit själen i förbundet mot
Frankrike, högst angelägen att, för motarbetande af alla ytterligare
förstoringsplaner å Ludvig XIV:s sida, kunna göra förbundet mot honom
så starkt som möjligt och sålunda äfven derför kunna påräkna de nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
