- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
38

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Fred i Traventhal - Ryska kriget 1700

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

Larl XII.

nomtåg, emedan Englands konung Wilhelm III förklarat att
holländska trupper skulle inrycka i den del af Cleve’s område som tillhörde
kurfursten, derest han tog något steg till Danmarks fördel. Ludvig
XIV erbjöd sin bemedling, men den tycktes snarare afse Danmarks
än holsteinske hertigens fördel, och i sjelfva verket väntade ock
Ludvig XIV för sina planer större fördel af ett förbund med Danmark,
Sachsen och Polen än af ett med Sverige. Genom nitiska
bemödanden af franske ministern hos konung Fredrik IV, Chamilly, lyckades
det emellertid att i lägret vid Oldeslohe den 18 Juli 1700 uppgöra en
konvention om stillestånd, och i Traventhal, ett slott tillhörande
hertigen af Ploen, öppnades nu fredsunderhandlingar, vid hvilka
regeringsrådet i Bremen Samuel von Lissenheim, svenske ministern vid
lüneburg-ska hofven Carl Gustaf von Friesendorff samt svenske ministern vid
polska och sachsiska hofvet Maurits Wellingk voro Sveriges ombud.

Underrättelsen om svenska landstigningen på Seland påskyndade
väsentligt dessa underhandlingar, och den 8 Augusti afslöts freden
genom hvilken hertigen af Holstein-Gottorp erhöll ovilkorligt erkännande
af sin suveränetet såsom hertig af Sleswig, de gamla unionsfördragen
med Danmark bekräftades, så vidt de ej voro stridande mot denna
suveränetetsrätt, samt hertigen fick sin rätt att bygga fästningar, sluta
förbund och hålla en väpnad styrka bekräftad; dock skulle antalet af
främmande trupper i hertigens tjenst ej få öfverstiga 6,000 man.
Dessutom stadfästades recessen i Glückstadt af år 1669, hvarigenom
Got-torpska huset försäkrades om Lübecks biskopsstift, och hertigen erhöll
en skadeersättning af 260,000 rdr.

Till Sveriges fördel var i denna fred ingenting betingadt, utom en
försäkran att Danmark icke skulle understödja några Sveriges fiender.
Konung Carl var också i början ej rätt belåten med att låta
konungen i Danmark slippa för så godt köp samt dröjde å Seland längre
än han behöft; men hans rådgifvare, synnerligast Hans Wachtmeister
och Piper, förestälde honom, att han mot Danmark uppträdt endast
såsom löftesman för hertigen af Holstein, icke för att sjelf vinna något.
Fortsattes kriget, skulle han få både England och Holland, ja,
möjligen äfven Österrike och Frankrike emot sig, medan Polens konung
redan börjat fiendtligheter mot Sverige och sådana voro att befara
äfven från czaren. Konungen gaf vika för dessa föreställningar och
blef nu allmänt prisad för den raskhet, hvarmed han utfört, samt den
hofsamhet, hvarmed han slutat detta danska krig.

Ryska kriget 1700.

När ryske czaren Alexei afled i Februari 1676, efterträddes han
af sin äldste son Feodor II, som redan i April 1682 dog barnlös,
sedan han till efterträdare utnämnt sin yngste broder Peter, emedan han
ansåg den äldre Ivan oskicklig att öfvertaga regeringen. Efter Feodors

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free