- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
42

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII:s tåg till Narva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

Larl XII.

November månads mörker och regn, utan förråd och utan tak öfver
hufvudet i ett af fienden utplundradt och härjadt land. Ryska styrkan
utanför Narwa uppgafs ock utgöra ända till 80,000 man väl
förskansade och försedda med talrikt artilleri. De fleste af det högre befälet
ansågo det vara ett alltför stort vågspel att med den svenska hären,
som ej utgjorde mer än en tiondedel af denna styrka och som, då den
framkom till Narwa, måste vara uttröttad af den besvärliga marschen,
anfalla en så öfverlägsen och så väl skyddad fiende; men kung Carl
svarade på alla invändningar endast: »Om de ock vore en gång till
så många, skall jag dock gå löst på dem, ty jag vet, att jag har Gud
med mig och en rättfärdig sak.»

Den 13 November uppbröt svenska hären från Wesenberg. Den
räknade 5,100 man fotfolk, 2,480 ryttare, 650 dragoner och 200
artil-lerister, eller tillsammans 8,430 man, medförande 37 fältkanoner.
Öfverallt, hvarest svenskarne framtågade, vittnade afbrända byar och
obegrafna döda kroppar om ryssarnes vilda framfart. Den 18 November
föreföll en rytteristrid vid det trånga Pyhäjoggis-passet, der
Schereme-tieffs ryttare blefvo så häpna, när svenska rytteriet öppnade sina leder
och fältkanonerna helt oförmodadt började spela mot dem, att hela
skaran i sporrsträck gaf sig undan, hvilket betydligt ökade svenskarnes
tillförsigt för den förestående större striden. Den 19 kom hären till
Lagena äfven af ryssarna nedbrända herrgård, på blott en svensk mils
afstånd från Narwa, och när konungen der lät skjuta dubbel svensk
lösen, till tecken för staden att undsättning var nära, hörde han till
sin outsägliga glädje denna lösen snart besvarad och att således
fästningen ännu icke var tagen.

I ryska högqvarteret uppkom stor oro vid underrättelsen om
svenska härens annalkande. Czar Peter var så öfvertygad om sina
truppers underlägsenhet, i händelse det komme till en strid, att han beslöt
genast skynda undan för att ej blifva fången. Redan den 18
tillkallade han hertigen af Croy och Allart, för hvilka han uppgaf en mängd
angelägenheter, som fordrade hans skyndsamma afresa, samt uppdrog
öfverbefälet under sin frånvaro åt hertigen, hvilken dock bestämdt
vägrade åtaga sig detsamma, emedan man dittills ej visat honom något
förtroende, utan behandlat honom nästan såsom en fånge. Under
följande natten blef oron i högqvarteret ännu större, och alla ryssars
sjelfherrskare visade alltför påtagligt, att han helt och hållet förlorat väldet
öfver sig sjelf. Han skickade bud på bud efter hertigen, hos hvilken
han slutligen, kl. 4 på morgonen de» 19, sjelf infann sig, högst
upprörd, samt öfverhopade honom med smekningar och böner för att få
honom att öfvertaga befälet. Först efter långvarigt motstånd åtog sig
hertigen detsamma, dock endast under vilkor att czaren ofördröjligen
skulle sända honom mera ammunition för belägringens fullföljande, samt
gifva honom en noggrann skriftlig instruktion med egenhändig
underskrift och sigill. Czaren lofvade allt som begärdes och reste så till
Pleskow, medförande den hittills varande öfverbefälhafvare^ fältmar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7b/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free