- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
45

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ryska kriget 1700.

45

lägret och nedgjorde alla de mötte. Ryssarne försvarade sig dock i
början tappert nog och sköto ihjel »mycket vackert folk»; men allt flera
svenska trupper rusade in genom vallöppningen och undandrefvo
Wei-des båda närmaste regementen, hvarefter Wellingk och Posse med sin
styrka vände sig åt venster för att understödja venstra
hufvudkolon-nen. På samma sätt gjorde Wachtmeisters ryttare, som derefter
inträngde, och nu gaf sig hela Scheremetieffs rytteri på flykten, men
drunknade till en stor del vid öfvergången af Narowafloden.

Under tiden hade äfven, på svenskarnes venstra flygel, Maidels
och Stenbocks trupper kommit öfver vallen och gjort en öppning derå.
Alla täflade att vara de främste, och man såg äfven civila personer,
bland andra sjelfva kanslipresidenten Piper, med värjan i handen
deltaga i stormningen. De närmaste ryska regementena undankastades,
de kanoner, som stodo i förskansningarna, togos och det ena
regementet jagades inpå det andra. Ett förfärligt mördande uppstod, och
finnarne, som så ofta lidit af ryssarnes vilda framfart, gåfvo ingen
pardon. Hela skaror af ryssarne hoppade öfver vallen för att rädda sig
å öppna fältet; men der anföllos de af konungen och hans ryttare samt
drefvos åter öfver vallen. Slutligen strömmade ryssarne mangrant till
flottbron vid Camperholmen längst i norr, der czaren haft sitt
hög-qvarter; men der blef trängseln så stor, att flottbron brast och en stor
mängd drunknade, öfverallt uppstucko ur vattnet hästar,
mennisko-hufvuden, armar och ben, och svenskarne sköto efter dem »som efter
änder». När nu för de qvarvarande ryska trupperna all utsigt till flykt
var afskuren, började de sätta sig till motvärn. Hertigen af Croy och
general Allart sökte bilda en vagnborg; hvilken de försågo med några
närmast varande kanoner; men i detsamma utbröt den hos ryssarne
länge närda oviljan mot utländingarne, hvilka de tillskrefvo både
krigets företagande och äfven dagens missöden. Flere ibland tyskarne
mördades, och för att undgå samma öde skyndade hertigen, Allart,
polska sändebudet von Langen samt några andre utländske officerare i
rysk tjenst ur lägret att uppsöka svenskarne och gåfvo sig åt öfverste
Stenbock, som kort förut blifvit sårad. De qvarvarande ryssarne åter
försvarade sig ihärdigt bakom vagnborgen och ett framför den liggande
träsk.

När konungen, som fortfarande med sina ryttare stannat utom
förskansningarna, hörde skjutandet på denna punkt, skyndade han, åtföljd
endast af sin stallmästare Hård, inom förskansningen till stridsplatsen,
men red omkull i det nyssnämnda träsket samt kom dervid att ligga
under hästen, med vattnet ända upp till hakan. Hård och ett par
finnar, som funnos i granskapet, hjelpte åter upp honom, men
värjan jemte ena stöfveln stannade i dyn och kunde ej tillrättafinnas.
Konungen lät dock detta ej bekomma sig, utan tog värjan af en
gar-dist och fick af Hård en af hans stöflar, hvarefter han åter satte sig
till häst och red så genomvåt under hela natten, oaktadt kölden var
ganska stark. Kort derefter infann sig Rehnsköld med lifdrabanterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free