Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Krigsrörelser från Ingermanland mot ryssarne - Möte mellan konung August och czaren i Birzen - Carl XII:s högqvarter i Lais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Larl XII.
staden Augdow, hvilken dock försvarades så väl, att Stenbock på
nyåret måste återvända med oförrättadt ärende.
Under första hälften af året 1701 lågo hufvudhärarne stilla i sina
vinterqvarter, men lilla kriget fortfor likväl med hvarjehanda ströftåg,
så från ryska som svenska sidan. Ryssarne härjade och brände hvar
de kommo åt inom svenska området, och svenskarne förforo på samma
sätt inom det ryska. Generallöjtnanten Jakob Spens sändes den 10
Februari med 2,000 soldater samt ungefär lika många väpnade
est-och lifländska bönder mot ryska staden Petschora, då en välmående
handelsort, der man hoppades rikt byte. Försöket att öfverrumpla den
misslyckades, men oaktadt den försvarades af en den svenska till
antalet vida öfverlägsen rysk styrka, trängde svenskarne dock in i staden,
som af bönderna sattes i brand och förstördes. Andra svenska
ströf-partier framträngde ända till Pleskow och ödelade trakten deromkring.
Generalmajor Cronhjort bröt från Ingermanland in å ryska området
och ödelade 1,500 byar, medan öfverste (TAlbedyhll stridde mot
sach-sarne vid Kockenhusen, tog flera proviantforor och ökade derigenom
svenska härens förråd i Wolmar. På det hela fördes emellertid kriget,
synnerligast mellan ryssar och svenskar, hufvudsakligen med härjande
och brännande, till stor förlust för bådas fredliga befolkning, men till
föga heder för den väpnade styrkan.
Under tiden sökte August förgäfves förmå polska republiken att
deltaga i kriget mot svenskarne, oeh hans hopp stod nu endast till
czar Peter, som också gjorde allt för att uppmuntra honom att
ihärdigt och kraftigt fortsätta kriget. Sjelf hade czaren ingalunda blifvit
modfäld af nederlaget vid Narwa, utan med vanlig raskhet och
verksamhet åter ordnat sina stridskrafter samt genom hvarjehanda
tvångsåtgärder mer och mer ökat dem. Vid ett möte med konung August
i staden Birzen ej långt från kurländska gränsen, från den 26
Februari till den 14 Mars 1701, förband han sig att under tre år till
konungen betala 2 millioner rdr och sända 20,000 ryssar till Polen,
för att af Augusts officerare lära det europeiska krigsväsendet, samt i
stället mottaga så många sachsare konungen kunde sända honom för
att lära hans ryssar europeisk taktik. Han skulle äfven söka genom
rikliga vängåfvor vinna de inflytelserikaste männen vid polska riksdagen
att förmå denna till krigsförklaring mot Sverige, då Lifland skulle blifva
priset härför. Sedan båda monarkerne under rikliga måltider och
väldiga dryckeslag sammanvarit ett par veckor och lofvat hvarandra en
orubblig vänskap, åtskildes de, hvarefter czaren vände tillbaka till
Ryssland och August for till Grodno att hålla riksdag.
I svenska högqvarteret gick det äfven muntert till. Man roade
sig med jagt, hvarjehanda krigiska lekar och dansade å bondbröllopen
flinkt om med bygdens tärnor. Magnus Stenbock eller »Måns Bock»,
såsom kung Carl vanligen kallade honom, var själen i dessa nöjen.
På Carlsdagen, den 28 Januari 1701, tillstälde han på morgonen en
stor jagt och på eftermiddagen ett värdskap, hvartill han sjelf ordnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
