Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII:s tåg till Warschau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Carl XII.
politiska grunder, hvilka man ej bör förbise. August hade gifvit
alltför många bevis på trolöshet och opålitlighet, att Carl XII kunde vänta
annat, än att, hvilka fördrag de än afslöto sig emellan och hvilka
försäkringar August än afgåfve, ständigt finna i honom en fiende, hvilken,
så länge han innehade Polens tron, alltid kunde blifva farlig,
synnerligast om Carl med sin krigsmakt fördjupade sig i Ryssland. I sjelfva
verket ligger nyckeln till Carl XII:s hela politik i hans redan vid
första underrättelsen om sina grannars fredsbrott yttrade föresats att
aldrig börja ett orättvist krig, men också aldrig sluta ett rättvist förr, än
han kufvat sina fiender. Att August börjat ett orättvist krig mot
Sverige, var obestridligt, och lika obestridligt var, att han ej kunde anses
kufvad och gjord oskadlig för Sverige, så länge han var Polens konung.
Derföre måste han upphöra att vara det. Det låg i Carl XII:s lynne,
med mycken från fadern ärfd envishet och mycket sjelfförtroende,
hvilket omständigheterna och hans omgifning förenat sig att hos honom
framkalla och underhålla, äfven en storsinthet, som gjorde alla halfva
åtgärder för honom motbjudande. Hvad han företagit sig skulle i
grund genomföras. August skulle återförvisas till Sachsen, der han ej
kunde vara för Sverige farlig, och Polens nye konung blifva för Carl en
pålitlig bundsförvandt i kriget mot czaren, som härefter skulle lika
grundligt tuktas och sättas ur stånd att för framtiden skada Sverige.
Carl XII synes härvid icke tagit i betraktande, att han för
genomförandet af denna föresats började mot polska riket ett lika orättvist
krig, som dess konung förut börjat mot honom, eller snarare ansåg
han sig ej uppträda såsom Polens fiende, utan endast såsom ett stöd
för dem, som ville gifva Polen en ny konung och hvilka han trodde
vara långt talrikare eller mäktigare än de i sjelfva verket voro. Han
begick nemligen samma fel som sin farfar, att icke taga närmare
kännedom om de polska förhållandena, innan han inblandade sig deri.
För tillfället tycktes dock dessa vara sådana, att han borde utan
synnerlig svårighet kunna verkställa sitt förehafvande, och då han tillika
i Östersjöprovinserna qvarlemnat en styrka, som borde vara tillräcklig
att skydda dem mot ryssarne, synes han ur politisk synpunkt vara
på det hela mindre att klandra för afsättningskrigets företagande under
dåvarande förhållanden än för dess allt för ihärdiga fortsättande, sedan
dessa förhållanden förändrat sig och hans försvarsanstalter mot
ryssarne visat sig vara otillräckliga.
Beslutet var emellertid nu fattadt och fullföljdes med den raskhet,
som dittills alltid röjt sig i Carl XII:s företag. Tåget fortsattes ända
till Bugfloden, som öfverskreds den 12 Maj, och den 14 stod svenska
hären vid Praga, Warschaus förstad på östra sidan af Weichseln. Vid
svenskarnes annalkande upplöstes riksdagen, och konung August begaf
sig till Krakau för att invänta sina sachsiska trupper och samla den
del af polska kronhären, som kunde sammanbringas af hans anhängare.
Vid Praga låg svenska hären en hel månad. Kung Carls första
göra var att utanför staden bese slagfältet, der hans farfar 1656 vun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
