Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Slaget vid Kliszow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Carl XII.
rora Königsmarks och Vitzthums beskickningar uppgjord en hemlig
öfverenskommelse om en delning af Polen, så att August skulle till Gari
afträda en del deraf och denne deremot förhjelpa honom till enväldet
i det öfriga. Äfven de polackar, som hörde till Augusts parti, ville
derföre icke tillåta honom att hafva mer än 6,ooo man sachsiska
trupper inom Polen, och den stora polska kronohären, som för öfrigt var
illa rustad och utan erforderliga förråd, ville icke understödja sin
konung. Först genom utdelande af en betydande penningesumma
lyckades han någorlunda besegra denna motsträfvighet och fick på detta
sätt efter hand tillsammans en krigsmakt af omkring 30,000 man.
Carl, å sin sida, hade nu ej mera än ungefär 10,000 man vid
Praga, hvarföre han sände bud till så väl Mörner och Stenbock att
med sina 2,500 man som till fältmarskalken Gyllenstierna att med
10,000 man af de i Sveriges tyska besittningar stående trupper stöta
till honom. Innan de hunno anlända, uppbröt dock konungen från
Warschau den 16 Juni, vid underrättelsen att August med sina
sachsiska trupper tågat från Krakau norrut till Pynczow, på vägen till
Warschau, för att der invänta den del af polska kronohären, som öfver
Sandomir närmade sig till hans bistånd. Sedan Carl den 8 Juli
blifvit förstärkt med Mörners och Stenbocks trupper, så att han nu hade
omkring 12,000 man samlade, ryckte han följande dagen mot August,
hvilken han vid middagstiden, då svenska hären framryckte ur en skog,
fann vid byn Kliszow mellan Pynczow och Niddafloden.
Den fiendtliga hären hade der intagit en fördelaktig ställning, med
fronten skyddad af en träskig å. Längst till höger stod polska
kronohären, 8,000 man, under kronofältherren Lubomirski, uppstäld i två
linier på en långsträckt kulle. I midten på en brantare höjd var
sachsiska artilleriet uppstäldt och nedanför detsamma sachsarnes högra
flygel, anförd af general Flemming, i jemn linie med polska hären. Den
sachsiska centern, 17 bataljoner fotfolk, hade till befälhafvare
generallöjtnant Schulenburg, som ansågs för en af sin tids störste taktiker.
Sachsiska venstra flygeln, uppstäld på två linier, likasom den högra
och midten, anfördes af fältmarskalken Sleinau. I sin helhet uppgick
den sachsiska hären till omkring 16,000 man. Högsta befälet öfver
båda härarne fördes af konung August.
Svenska hären, öfver hvilken kung Carl förde högsta befälet, var
likaledes uppstäld på två linier, med fotfolket i midten och rytteriet
på flyglarna. Högra flygelns främsta linie anfördes af
generallöjtnanten Carl Gustaf Rehnsköld samt under honom af generalmajorerna Carl
Gustaf Mörner och Arvid Horn; dess andra af generallöjtnanten Jakob
Spe7is. Venstra flygeln stod under hertig Fredriks af Holstein befäl
och under honom anförde general Otto Wellingk dess främsta linie och
generalmajor Carl Nieroth den andra. Midtens främsta linie hade till
befälhafvare generallöjtnanten Bernhard von Liewen och generalmajoren
Magnus Stenbock; dess andra linie generalmajoren Knut Posse.
Vid första anblicken af fiendens ställning insåg kung Carl genast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
