Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Krigsrörelser i Kurland: Lewenhaupts seger vid Schagarini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Carl XII.
har ett möte i Jaworow, drog i början af December derifrån till Krakau,
der han qvarlemnade en sachsisk besättning af omkring 5,000 man,
samt skyndade sedermera till Kur-Sachsen för att skaffa tillgångar till
nästa års fälttåg.
I Kurland hade äfven under detta år en mängd smärre strider
förefallit mellan svenskarne under generalmajor Stuart och Oginskis
folk vid Samogitiens gränser. Då Stuart i medlet af Mars fått veta,
att en rysk styrka af 3,000 man på Oginskis uppmaning anryckte mot
staden Birzen, sände han öfversten Adam Ludvig Leivenhaupt för att
söka förekomma ryssarne; men då Lewenhaupt den 17 Mars kom i
närheten af staden och erfor att ryssarne redan der inryckt, tågade
han tillbaka längs Mühsflodens vestra strand i riktning åt Mitau.
Sedan han på morgonen den 19 Mars med sina 1,300 man och 7
kanoner tågat från Salaty norr ut, fann han vid byn Schagarini vägen
stängd af 4,000 litauer och 2,500 ryssar, de senare uppstälda inom
en vagnborg med litauerne på flyglarne. Lewenhaupt anföll dock
modigt den femdubbelt öfverlägsna fienden, slog den på flykten och
återkom öfver Bauske lyckligen till Mitau. För denna modiga bragd,
hvarmed Lewenhaupt grundlade sitt krigarerykte, blef han genast af
konungen befordrad till generalmajor och, då Stuart någon tid derefter måste
aflägsna sig från krigsskådeplatsen för att vårda sin helsa, erhöll
Lewenhaupt öfverbefälet i Kurland.
Under dessa krigsrörelser hade underhandlingarna mellan konung
August och polska adeln icke hvilat. Han hade utlyst en riksdag i
Lublin, som öppnades den 19 Juni och hvarunder hans anhängare
visade sig särdeles ifriga. De yrkade ingenting mindre än krigsförklaring
mot Sverige, förbund med czaren, bröderne Sapiehas dömande från
lif, ära och gods, kardinal Radziejowskys afsättning och sachsarnes
upptagande i republikens tjenst. Det var ock god utsigt att dessa
fordringar skulle bifallas, emedan riksdagens flertal hörde till Augusts parti
och kardinalen samt andra motpartiets mest framstående män icke
infunnit sig. Man tog ock för afgjordt att kardinalen ej skulle våga
inställa sig hos en församling, der han hade så många fiender; men
kardinalen var icke den som lät skrämma sig. Emot allas förmodan kom
han till riksdagen och ehuru han i början möttes med mycken köld
samt äfven med hotelser, förstod han dock efter hand åtminstone till
en del återvinna sitt inflytande och lyckades utverka, att hvarken
krigsförklaringen, förbundet med czaren eller sachsarnes införlifvande
med kronhären biföllos, ännu mindre hans egen afsättning. Deremot
öfverenskom man, att polska kronhären skulle uppbådas till en styrka
af 36,000 man och den litauiska till 12,000 samt att konung Carl
skulle affordras en bestämd förklaring inom sex veckors tid, om han
ville ingå fred eller låta det komma till öppet krig med polska riket
I senare fallet berättigades konung August att anlita utländska makter
om hjelp. Det af en främmande regent väckta förslaget om hans
afsättande förkastades och skulle aldrig mera få till pröfning upptagas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
