Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Stanislaus Leczinski väljes till konung i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polska "kriget 1J03.
87
församlade riksdagens flera gånger förnyade uppmaningar förmås att
mottaga polska kronan samt reste slutligen till Breslau i Schlesien, för
att tydligen tillkännagifva att han ej ville ifrågakomma vid det
förestående konungavalet.
Medan han afsattes i Warschau, höll August i Sandomir möte med
en annan del af Polens adel, vid hvilket möte 36 senatorer och 134
ombud för åtskilliga polska landsdelar infunnit sig. Der fattades ett
helt annat beslut — att August borde försvaras samt Radziejowsky
och hans anhängare förklaras för landsförrädare. Dessa blefvo ock
tve-hogse, emedan större delen af riket ännu tycktes stå på Augusts sida,
hvarföre också afsättningsbeslutets offentliga förkunnande uppsköts från
den ena veckan till den andra. Nu förlorade Carl tålamodet och
fordrade att polska kronan ofördröjligen skulle förklaras ledig, samt
hotade med brandskatter och inqvarteringar alla, som sträfvade deremot.
Först sedan ny konung var väld, kunde fred med Sverige erhållas, och
då ville han äfven understödja polackarne med 1/2 million rdr. Tillika
blef svenska besättningen i Warschau betydligen förstärkt för att
skrämma riksdagen, och så utfärdade denna i slutet af April en offentlig
kungörelse, att August vore afsatt och att ny konung skulle med det
snaraste väljas.
Kardinalen önskade att någon utländsk furste måtte härvid
komma i fråga, hvilket skulle inom Polen väcka mindre afund, än om ën
inhemsk ädling valdes; men Carl ville bestämdt hafva en infödd polack
väld, och härom uppstodo skarpa ordvexlingar mellan Horn och
kardinalen. Slutligen lät dock denne beqväma sig att uppräkna åtskilliga,
som kunde vid valtillfället föreslås, samt skall dervid yttrat, att
kron-fältherren Lubomirski vore den mäktigaste, storkanslern i Litauen furst
Radziivill den rikaste, voivoden i Sieradz Johan Pienazek den klokaste,
och voivoden i Posen Stanislaus Leczinski den hederligaste. För denne
sistnämnde förklarade sig Carl.
Stanislaus Leczinski var vid denna tid 27 år gammal, af ett ädelt,
behagligt yttre, ett värdigt, allvarligt väsende, redbar, öppenhjertig,
godsint, modig och härdad, kunskapsrik, belefvad och företagsam, men
dock ifrigare att inleda än att genomdrifva ett företag, ty viljekraft och
ihärdighet voro två väsentliga egenskaper som felades honom. Han
hade i Mars 1704 infunnit sig hos Carl XII, för att inhemta hans
tanke rörande fredsverket och fä penningar att vinna kronohären, af
hvilken dittills endast 9 kompanier förklarat sig mot August. Under
detta besök hade han så vunnit konungens förtroende, att denne sagt
sig ej känna någon polack, som så förenade alla egenskaper, hvilka
fordrades för att sammanhålla den söndrade republiken, och vid
afskedet hade Carl lofvat att alltid förblifva Stanislai vän.
Arvid Horn fick nu befallning att vid konungavalet arbeta för
Stanislaus Leczinski, men ehuru hvarken Horn eller Stanislaus sjelf
sparade på penningar och löften, mötte detta val dock flera
svårigheter. Kronfältherren Lubomirski var en ganska mäktig och inflytelserik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
