- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
91

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Polska "kriget 1J03. 99

som vanligt, med i hetaste striden. Carl Gustaf Diicker, öfverste för
ett af de stormande dragon-regementena, bad honom att ej så
blottställa sig samt försäkrade, att han, Dücker, nog skulle tillse, det folket
gjorde sin skyldighet; men Carl svarade, att han ville vara hos sitt
folk. Honom, såsom dess konung, tillkomme det främst att vaka
öfver, att det fullgjorde sin pligt. Då flere andre af befälet äfven
anhöllo att konungen åtminstone icke måtte sjelf deltaga i stormningen,
svarade han: »Det är min pligt att stanna hos mina gossar; jag kan
icke göra annorlunda». Dessa ord hördes af dragonerna och eldade
dem att ännu hurtigare rusa upp för vallarne, der äfven Carl och prins
Max voro bland de främste. De flyende polackarne ville från det
stormade slottet öfver en bro draga sig in i staden, men konungen med
sina drabanter och dragoner följde dem så tätt i spåren, att han kom
in i staden på samma gång som de. Hela stormningen hade pågått
föga öfver en fjerdedels timme och ej kostat svenskarne mer än 30
man döde och sårade.

Före stormningen hade konungen lofvat sina dragoner 24
timmars plundring; men när invånarne med tårar och böner ropade på
försköning, befalte han plundringens upphörande, och till stadsboernes
ytterliga förvåning åtlyddes denna befallning genast af de plundrande,
som uppstälde sig på torget utan att vidare på något sätt oroa
invånarne. En sådan krigstukt voro de visst ej vana att finna hos sina
egna landsmän. Bytet blef emellertid ganska stort, ty 140 kanoner
jemte rika förråd af alla slag föllo i svenskarnes händer. Flera med
guld och silfver fylda kistor hörde ock till det tagna bytet, och i
brandskatt fordrade konungen 300,000 rdr, men efterskänkte dock, på
Stani-slai förbön, hälften af denna summa. I staden anträffades flere fångne
turkar och tatarer, hvilka Carl återgaf friheten och tillstånd att få
återvända hvar till sitt fädernesland. Dit medförde de ryktet om svenska
konungens hjeltebragder och ädelmod, hvilket icke så litet bidrog till
den beundran och vördnad, hvarmed dessa österländska folk betraktade
och sedermera i nödens stund mottogo honom.

En bland de af svenskarna tagne fångarne var stadens
kommendant Galecki, som gömt sig i ett kloster, men der upptäcktes och togs
af Silfverhjelm, en bland Carl XII:s drabanter, hvilken han bjöd 1,000
dukater för att få slippa undan, emedan han väl visste sig vara illa
anskrifven hos konungen. Silfverhjelm afslog dock gåfvan och förde
mannen till Stenbock, hvilken hade särskilda anledningar att vara
förbittrad på honom, emedan Galecki förut i Danzig utspridt förklenliga
rykten om Stenbock samt spottat och trampat på den kungörelse
Stenbock 1702 sändt till Galizien, för att uppmana dess befolkning att
ställa sig på svenskarnes sida. Stenbock, hvilken det eljest visst icke
felades hvarken bildning eller ridderlighet, råkade vid Galeckis åsyn i
sådan häftig förbittring, att han gaf honom ett par kraftiga örfilar,
utropande: »Det skall du ha för det sätt, hvarpå du behandlade min
kungörelse * — en råhet, som den tiden visst icke var ovanlig, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free