Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Fred mellan Sverige och Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Carl XII.
Stanislai kröning. Den hade bort verkställas af polska presterskapets
öfverhufvud, kardinal Radziejowsky, men August hade kort förut af
påfven utverkat hans afsättning från erkebiskopsembetet i Gnesen, så
att han numera icke hade någon laglig myndighet att utöfva den
ifrågasatta förrättningen, hvilken i stället uppdrogs åt erkebiskopen af
Lemberg. Konung Carl hade lofvat bestrida alla kostnader vid kröningen
och skall äfven bekostat anskaffningen af nya regalier samt bidrog
dessutom med en betydande summa till underhållet af den nye konungens
hof. Den 23 September aflät Stanislaus sin konungaförsäkran och
följande dagen skedde kröningen med vanliga högtidligheter. I slottet
och vid kyrkan bestriddes vakten till betydlig del af svenskar; hedern
att leda drottningen till och ur kyrkan var tillerkänd Sveriges
sändebud vid riksdagen, Arvid Horn; han samt de öfriga svenska
sändebuden, Palmenberg och Wachschlager, voro de enda, åt hvilka plats
anvisades vid kröningsmåltiden vid den nykrönte konungens och
drottningens bord, medan Polens riksembetsmän och senatorer fingo spisa
vid ett annat, och äfven i öfrigt blefvo svenskarne på allt sätt hedrade.
Sjelf hade kung Carl, med lille prinsen och några svenske herrar, från
en läktare i kyrkan åsett kröningen, hvilken också temligen allmänt
betraktades såsom hans verk. En öfver densamme slagen
skådepenning visade polska riksskeppet, med götiska lejonet vid styret, och på
en flagga deröfver lästes orden: »Under så mäktig ledare.» En annan,
slagen af Stanislai motståndare, visade på ena sidan hans bröstbild,
med omskrift: »Stanislaus med Guds nåde, Polens konung», och på
den andra en gycklare med krona, spira och konungamantel,
hvarunder lästes: »Så länge spektaklet varar.»
Kort derefter afled Radziejowsky efter en kort sjukdom, då Carl
och Stanislaus genast läto till hans efterträdare väljas erkebiskopen af
Lemberg. Nu ändtligen blef ock den efterlängtade freden mellan Sverige
och Polen afslutad den 25 November 1705, hvarvid tillika ett
försvarsförbund ingicks mellan båda makterna. Carl fordrade och genomdref
bröderne Sapiehas återinsättande i sina förra embeten och egendomar
samt åtskilliga fördelar för de i Polen varande protestanter, äfvensom
för svenska handeln, men för öfrigt ingen ersättning hvarken i
penningar efler område för alla de stora uppoffringar Sverige under det
långvariga kriget fått vidkännas — ett ädelmod, hvarför han högeligen
prisades af alla, utom i sitt eget land.
Fred var nu visserligen ingången, men dermed var ej kriget i
Polen slutadt. Stanislai ställning var ännu så osäker, att hans egen
gemål en månad efter kröningen reste till svenska Pomern för att der
lefva i mera trygghet. I sjelfva verket hade Polen nu två konungar,
hvardera beskyddad af en utländsk herskare. Bland de särskilda
delarne af polska riket hade endast Stor-Polen frivilligt hyllat Stanislaus.
Polska Preussen, Masovien, Lill-Polen och några smärre landskap
dessutom hade efter hand blifvit tvungna dertill; men Litauen, Polesien,
betydliga delar af Wolhynien och i allmänhet hela östra Polen slöto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
