- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
102

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Krigsrörelser i Kurland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

Carl XII.

som farfadern, sjelf eftersträfvade Polens krona, sig icke böra blifva
utsatt för samma öde som träffade honom; men redan efter 1702 års
fälttåg hade hade han bort inse, att kriget i Polen icke skulle så
hastigt, som han förestält sig, kunna få en sådan utgång han beräknat,
och att han icke begagnade det tillfälle, som då erbjöds honom till en
för Sverige fördelaktig fred med August, måste alltid läggas honom
till last. Inom Polen var man då ännu på intet sätt hågad för ett
krig mot Sverige, Carl var så beundrad och August i allmänhet så föga
aktad, att om fred då blifvit ingången, den bort kunnat blifva pålitlig,
så mycket snarare som de polske stormännen då hade mera skäl att
misstro sin egen konung än Sveriges. Alla Carls mera erfarne
rådgifvare så väl som de främmande sändebuden tillstyrkte då på det
ifrigaste att han måtte antaga de fredsanbud, som gjordes honom, och
att detta icke då skedde var ett af de största politiska fel man har att
förebrå Carl XII. Derefter begynte de svenska utpressningarna för att
skaffa hären nödigt underhåll, svenskarne gjorde sig hatade nu, såsom
under Carl Gustafs krig, och sedan det gynsamma ögonblicket för
krigets afslutande var försummadt, återstod ej annat än att fullfölja
det och, med begagnande af söndringarna inom Polen, så utmatta det,
att detsamma, kufvadt af de svenska vapnen, icke på länge skulle
kunna blifva för Sverige farligt. I sjelfva verket var sålunda, efter
fredsanbudens förkastande 1702, Carls polska politik icke mera
prisvärd än czar Peters, och han var sjelf vållande till att czaren fick det
tillfälle att skada både Sverige och Polen, hvilket han så väl förstod
att begagna.

Kurland hade under året 1705 varit första föremålet för czarens
anfallsplaner. Vid nyårstiden hade öfverste Johan Adolf Clodts
afdelning blifvit af 6,000 ryssar, jemte något polskt rytteri, anfallen vid
Labowi, men Clodt slog dem modigt tillbaka och tvang dem att
återvända samma väg de kommit. Kort derefter infann sig Lewenhaupt
och öfvertog befälet samt framryckte i slutet af Januari till Kelmy,
der han någon tid stannade, men återvände mot vinterns slut till
Kurland och lät sina trupper der gå i qvarter.

Vid sommarens början ämnade czaren söka bemäktiga sig Riga,
med detsamma hans hufvudstyrka ryckte in i Litauen och östra
delarna af Polen, hvarföre han samlade sitt belägringsartilleri i Polock,
för att på Düna-floden föras till närheten af Riga. Dessförinnan ville
han dock jaga undan Lewenhaupts trupper, för att dessa ej måtte oroa
de belägrande, och lät den nu till fältmarskalk utnämnde Scheremetieff
med 14,000 ryttare och dragoner, 4,000 man fotfolk och 2,000
kosacker, i största hast tåga längs Düna för att söka öfverrumpla
Lewenhaupt ännu i qvarteren; men han hade i tid fått underrättelse om
fiendens förehafvande och sammandrog den 11 Juli sina trupper vid
Zagory samt fick tillika någon förstärkning från Riga, så att han nu
under sitt befäl hade 7,000 man, halfva antalet rytteri och dragoner samt
andra hälften fotfolk. Med denna styrka tågade han den 12 till Ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free