- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
107

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Modiga krigsföretag af Dücker och Creutz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Polska kriget ifoj och 1706.

107

grund slagna vid Olitta, hvarefter det öfriga ryska rytteriet drog sig
inom Grodnos murar. Den 24 Februari stötte öfverste Carl Gustaf
Dücker, som med sitt dragonregemente, 1,000 man, red i spetsen för
en polsk ryttarskara, under ett ströftåg oförmodadt på 4,000 ryska
dragoner under generalmajor Bauer och 3,000 litauer under Wisniowiecki.
De gjorde tre häftiga anfall efter hvarandra mot de svenska dragonerna,
men blefvo hvarje gång tillbakaslagna, och slutligen lyckades det
Dücker att drifva den sjufalt öfverlägsna fienden på flykten. Då skyndade
de Dücker åtföljande polackarne, som allt dittills hållit sig undan, att
äfven deltaga i förföljandet, hvarefter staden Wilna med dervarande
stora förråd föll i de segrandes händer. Dücker fann likväl sina
polska stridskamrater så begifna på plundring och oordningar, att han bad
konungen om befrielse från ett sådant sällskap, hvilket äfven beviljades.

Följden af denna seger och af Wilnas eröfring var emeHertid, att
Roos och Bauer, de mot Lewenhaupt befälhafvande ryske generalerne,
af farhåga att blifva inklämda mellan hans här och svenska
hufvud-styrkan, utrymde både Kurland och Samogitien samt drogo sig till
Po-lock, för att vara närmare czaren, som med 10,000 man stod vid
Orsza utmed Dnieper-floden.

Äfven mot kosackerne, af hvilka 2,000 lågo i den befästade
staden Nieswiz vid öfra Niemen, sändes ett svenskt ströfparti af 500
dragoner under öfverstelöjtnant Trautwetter, som med sina dragoner
trängde öfver vallarne in i staden, der 300 kosacker blefvo nedhuggna. De
öfrige gömde sig i husen och sköto derifrån på svenskarne. Man bjöd
dem qvarter, men de vägrade och, då svenskarne nu satte eld på
staden, läto kosackerne hellre sig innebrännas, än de gåfvo sig. Dock
omringades och togos slutligen 180 kosacker jemte 4 kanoner, 4 fanor
och åtskillig tross.

De trupper, som utgjort den rysk-polska hufvudhären, hade
sålunda blifvit efter hand skingrade, så att endast de i Grodno
inneslutne ryssarne återstodo, å hvilka konung Carl gaf noga akt. I lägret
vid Zaludek råkade han emellertid ut för ett äfventyr, som var ganska
nära att kosta honom lifvet. Han hade ridit ut för att besigtiga en
brygga, som var under arbete öfver Niemen, men steg af och gick ned
på isen för att taga arbetet i närmare betraktande. I detsamma brast
isen, och konungen föll i vattnet, så att det stod honom upp till
halsen. Med tåspetsarne fick han dock något fotfäste i bottnen och sökte
med armarna hålla sig uppe öfver iskanten, från hvilken det starka
strömdraget dock hvarje ögonblick hotade att föra honom bort under
isen. Lille Prinsen, en ung grefve Hans Wachtmeister och
öfverstelöjtnant Siegroth skyndade genast till hjelp, då prinsen lade sig på
magen och sköts så af de öfrige utåt den svaga isen intill konungen,
hvilken han lyckades att fatta i handen och med de öfrigas tillhjelp
föra till stranden. Man bad konungen nu gå in i nästa hus och ömsa
kläder, då dessa voro genomvåta och de stora ryttarstöflarne fulla af
vatten; men Carl svarade: »Det gör ingenting!» hvarefter han, så ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free