Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Kriget i Sachsen 1706 - Carl XII inrycker i Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Carl XII.
När uppbrottet skedde från Wolhynien, hade ingen anat hvart
tåget gälde, emedan konung Carl enligt sin vana behållit beslutet härom
för sig sjelf; men det var nu tydligt att han ämnade sluta det polska
kriget i Sachsen, Augusts arfland, hvarifrån han hemtade sina mesta
tillgångar både i penningar och manskap, och hvars bevarande också
låg honom mest om hjertat. Här skulle han således säkrast kunna
tvingas till eftergift. Piper framhöll dock vådan af att genom ett krig
i Sachsen reta tyska riket och kejsaren, som befordrat Augusts val till
Polens konung och som nu i förening med England vunnit flera segrar
mot Frankrike samt följaktligen var så mycket farligare att reta; men
Rehnsköld och några andra bland generalerne anmärkte, att de mot
Frankrike förbundna makterna icke skulle vilja reta Sverige till
deltagande i det nu som bäst pågående spanska arfföljdskriget, utan
snarare skulle öfvertala August att sluta fred så snart som möjligt för att
förekomma ett sådant deltagande, samt att man först efter Augusts
fullständiga besegrande kunde få fria händer mot ryssarne. Denna
åsigt var äfven Carl XII:s, och så beslöts fälttåget i Sachsen.
Kriget i Sachsen 1706.
För att från Polen komma in i Sachsen måste svenska hären
genomtåga Schlesien, hvilket tillhörde kejsaren och således icke utan hans
tillåtelse borde af en främmande krigshär beträdas; men då sådant
under de föregående åren vid flera tillfällen skett af Augusts trupper,
ansåg Carl sig äfven kunna våga ett sådant genomtåg, hvarunder dock
den strängaste krigstukt iakttogs.
Genast vid ankomsten till Schlesien uppvaktades Carl XII af flera
der bosatta evangeliska lärans bekännare, hvilka för honom klagade
öfver det myckna samvetstvång de lidit af sin länsherre, den katolske
kejsaren, samt anhöllo att Sveriges konung nu, såsom nära hundra år
förut, måtte beskydda dem. Konungen lofvade ock att lägga sig ut för
dem, så att de skulle få större samvetsfrihet än dittills, och under
deras välsignelser skildes han ifrån dem.
Raskt fortsattes derefter tåget, utan att något motstånd försöktes.
Schulenburg, som i Nedra Lausitz samlat omkring 4,000 man, åtnöjde
sig att inlägga besättningar i Dresden, Königstein, Torgau och
Wittenberg. August sökte genom kungörelser, innehållande de mest
förfärande skildringar af svenskarnes grymma framfart så väl under
trettioåriga kriget som nu senast i Polen, skrämma upp sachsarne och reta
dem mot svenskarne. Skrämda blefvo de visserligen, ty vägarne voro
uppfylda med flyktingar, som sökte rädda det dyrbaraste de egde
undan de förfärliga svenskarne, och äfven Augusts mor, Carl XII:s moster,
samt hans gemäl och son flydde ur landet; men snart nog lugnade
sig dock befolkningen genom den stränga krigstukt som af svenskarne
iakttogs, då intet öfvervåld mot den fredliga befolkningen tilläts och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
