Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Ryssarne intaga Dorpt 1704
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Carl XII.
Gustaf Löschern von Hertzfeldtsom under de föregående åren modigt
upprätthållit svenska Öfverväldet å denna sjö, hade efter hand ökat
dervarande eskader från 4 till 14 fartyg, förande tillsammans 98
kanoner, och hade under sommaren 1703 gjort stor förödelse bland de
ryska lådjorna; men dessa hade under vintern blifvit betydligt
förstärkta och tillika sände czaren från Pleskow 9,000 man att landstiga
vid Embach-åns stränder och från der uppkastade batterier förstöra
den svenska eskadern, då den från Dorpt, i skydd af hvars kanoner
den legat under vintern, skulle vid vårens början gå ut i Peipus-sjön.
I början af Maj gingo de ryska lådjorna, med landstigningstrupperna
om bord, från östra Peipus-stranden öfver till den vestra och lade sig
vid Embach-åns utlopp, der längs åns båda stränder flera batterier i
hast uppfördes, hvarjemte ån, der den var smalast, stängdes med starka
bjelkar, bakom hvilka de ryska lådjorna lade sig. Utan aning om den
hotande faran afgick Löschern med sin eskader från Dorpt den 4 Maj,
och med stark fart gingo fartygen utför strömmen. Löschern erhöll
visserligen nu en varning att fienden var i närheten, men han trodde
sig lika lätt nu som vid flera föregående tillfällen kunna bryta sig väg
genom de ryska lådjorna och fortsatte derföre sin kurs till dess han
med ens fann sig utsatt för fiendens eld från alla sidor. Då ån var
för smal, att mer än ett fartyg i sänder der kunde framgå, var det
dem icke heller möjligt att undsätta hvarandra; det trånga farvattnet,
så väl som den starka strömmen, hindrade dem att vända och de af
bjelkstängslet skyddade lådjorna kunde ej genombrytas. För de 250
soldater och 320 matroser, som utgjorde den svenska styrkan, återstod
således endast att sälja lifvet så dyrt som möjligt. Ett par hundra
man sprungo i land, bildade en liten trupp, höggo sig modigt igenom
de mångdubbelt talrikare fienderna och räddade sig till Dorpt. De
öfrige blefvo nedskjutne och det ena fartyget togs efter det andra.
Löschern på jakten Carolus fäktade i det yttersta. Då allt hopp om
räddning var förbi och en mängd ryssar redan äntrat fartyget, tände
han krutdurken samt sprängde både sig och dem i luften. Derefter
egde svenskarne icke vidare något fartyg på Peipus-sjön.
Efter denna den svenska eskaderns förstöring mötte för ryssarne
intet vidare hinder att kraftigt anfalla Dorpt. Flere bland stadens
invånare skyndade ock att sätta sig i säkerhet, och i början af Juni blef
staden omringad af en rysk styrka, som, troligen öfverdrifven uppgifves
hafva utgjort ända till 20,000 man, hvaremot kommendanten, öfverste
Carl Gustaf Skytte, endast hade omkring 2,500 man till stadens
försvar. Han vidtog dock de kraftigaste anstalter dertill, lät genast
afbränna förstäderna och dervid först sitt eget hus samt visade sig fast
besluten att försvara sig till det yttersta. Den 13 Juli klockan 7 på
aftonen företog fienden en allmän stormning. Skytte träffades af en
förlupen kula i hufvudet så, att han måste afsvimmad föras ur striden,
men öfverstarne Tiesenhusen och Taube fortsatte försvaret lika modigt,
och fram på natten kom Skytte, sedan han något hemtat sig, åter till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
