- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
130

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

Carl XII.

kort fäktning jagades på flykten, hvarefter tåget fortsattes, och den 13
Juli framryckte Maidel till Petersburgs fäste samt försökte med
glödgade kulor skjuta eld på czarens nya varf, hvilket dock ej lyckades
med de trepundiga kanoner han medförde. Då nu De Prou, som
hindrades af motvind, ej hördes af och Maidel ej kunde komma öfver
Newa samt svår väderlek tillika inträffade, vände han om till
Systerbäck, och detta försök att förstöra Petersburg slog sålunda felt.

Den 4 Augusti gjorde Maidel ett nytt försök att undsätta Narwa.
Han framryckte ända till Nyen och försökte sex dagar efter hvarandra
att framtränga öfver Newan, men kunde icke tilltvinga sig öfvergången
mot den öfverlägsna ryska styrkan och måste natten till den 10
Augusti åter vända om.

Narwas belägring hade under tiden blifvit fortsatt med allt större
ifver, men lika modigt fortsattes försvaret. Generalmajor Rudolf Horn
var fortfarande stadens kommendant, och dess besättning utgjordes af
3,500 man fotfolk samt 1,000 ryttare. Både efter Schlippenbachs
nederlag den 16 Juni och efter Dorpts fall den 14 Juli uppmanades Horn
att gifva sig, men vägrade. Ur 103 kanoner och mörsare, hvilkas
antal efter Dorpts eröfring ytterligare ökades, fortgick skjutningen mot
staden nära nog oafbrutet. Den 2 Augusti nedrasade en af
bastionerna, fylde den utanför liggande grafven och öppnade för de
belägrande ett murbrott, genom hvilket tolf man kunde framgå i bredd.
Nu fick Horn af czaren en ny uppmaning till dagtingan, »för att spara
onödig blodsutgjutelse, och emedan den lilla besättningen icke kunde
göra längre motstånd, i synnerhet som himlen genom bastionens
nedrasande öppnat väg för ryssarne »; men Horn svarade, att om himlen
öppnat väg för ryssarne, så hade han ock gifvit svenskarne mod att
försvara sig, och så fortsattes stadens beskjutning och bombardering
med ytterligare våldsamhet, så att slutligen den 10 Augusti allt var
färdigt till en stormning. Den börjades ock samma dag kl. 2 e. m.
och verkstäldes af ryssarne med stor tapperhet. En under murbrottet
anlagd mina kastade stora skaror af dem i luften, men andra
framstörtade i stället, och då försvaret fördes lika modigt som anfallet, blef
striden ytterst blodig. Under denna stormning stupade 3,000 ryssar,
1,500 svenska soldater och 600 af stadens invånare, innan den föll i
ryssarnes händer. Czaren hade strängt förbjudit hvarje plundring och
öfvervåld mot obeväpnade, men detta förbud iakttogs föga af de vilda
segrarne. Då sprang czaren sjelf genom gatorna, ryckte qvinnor och
barn ur våldsverkarnes händer och dödade flere ibland dem för att
skrämma de öfrige.

Om detta handlingssätt var i hög grad berömvärdt, så hade czaren
så mycket mindre heder af sitt beteende mot stadens tappre
kommendant Rudolf Horn. Till straff för det Horn icke i tid dagtingat, utan
låtit det komma ända till stormning och sålunda föranledt den stora
blodsutgjutelsen, sattes han i ett underjordiskt fängelse, der han fick
lefva af vatten och bröd under tolf dagars tid, hvarefter hans fängelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free