- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
136

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII:s tåg till Grodno i början af 1708

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

Carl XII.

I Finland voro årets krigshändelser af ännu mindre betydenhet.
I början af året afgick Maidel från öfverbefälet, hvilket i stället
anförtroddes åt landshöfdingen i Viborg, generalmajoren Georg Lybecker, som
vidtog omfattande anstalter att till följande året göra de finska
dubblerings-regementena fulltaliga, hvarjemte sent på hösten 3,000 fångne
sachsare öfverfördes från Sverige för att införlifvas med finska hären.

Sedan Carl i vinterqvarteren qvarlemnat Krassow med sin
afdelning, som nu var förminskad till 6,800 man, fortsatte han, med sin
till närmare 36,000 man uppgående hufvudstyrka, i Januari 1708 sitt
förut beslutade tåg till Grodno, der czaren sades vara att finna; men
i stället för den vanliga vägen öfver Ostrolenka och Tykoczin drog
konungen, för att mera oförmärkt komma öfver czaren, norrut genom de
stora skogarna vid preussiska gränsen, der bönderne, som bibehållit
sin sjelfständighet och väpnat sig till ett antal af öfver 6,000, gjorde
svenskarne mycket förfång. Tåget var också här förenadt med ganska
stora besvärligheter. Under långa sträckor fans ingen enda bostad, så
att ofta nog konungen sjelf, med kansliet och generalitetet, måste
tillbringa natten i snödrifvorna under bar himmel. Invånarne visade sig
ock mer och mer fiendtliga. I början sökte konungen vinna dem med
godhet, men, då detta ej hjelpte, vidtogos de strängaste åtgärder. Alla,
som anträffades väpnade, blefvo hängda och deras boningar uppbrända.
Slutligen erbjödo de dock fritt genomtåg, men endast mot en afgift af
10 daler för hvarje häst, »eljest skulle icke en enda komma der fram».
Konungen sjelf infann sig vid underhandlingen och såg der, såsom
böndernes anförare, en storväxt karl, med skjortan öfver kläderna och
två studsare öfver axeln, stående bakom en förhuggning. Han
förklarade, att landet tillhörde bönderne och att de icke ämnade släppa
någon igenom, så framt icke den fordrade afgiften erlades och några
officerare lemnades såsom gisslan; men just medan mannen så ordade,
aflossade Rehnskölds lifjägare ett skott, som träffade bonden i bröstet,
att han störtade död till marken, hvarefter de öfrige bönderne flydde.
Konungen visade emellertid mycket missnöje öfver det förrädiska
skottet; men sedan anföraren var fäld, upphörde böndernes motstånd och
efter ett par veckors tåg genom dessa skogar kom svenska hären
lyckligen fram till gränserna af Litauen.

Czaren hade under tiden sammandragit en ganska betydande
styrka, som sades uppgå ända till 70,000 man, för att hindra Carl att
öfvergå Niemen. Sjelf hade han med 9,000 ryttare skyndat till Grodno,
och då svenska hären nalkades, sände han 2,000 ryttare att försvara
bron, som öfver Niemen leder till staden; men Carl tog med sig 800
ryttare af lifregementet och lifdragonerne samt red, åtföljd för öfrigt
af lille prinsen och Rehnsköld, i sporrsträck öfver bron, anföll de 2,000
ryssarne och kastade dem undan. Det inbrytande mörkret hindrade
honom dock att genast angripa staden, men derutanför stannade han
under bar himmel den kalla Januarinatten, och följande morgon in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free