Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII:s tåg till Starysze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Carl XII.
midt i hetaste sammandrabbningen. En konung, si färdig att
blottställa sig sjelf för sina underlydande, kunde ock fullt räkna på deras
obegränsade hängifvenhet, och den svek ej heller Carl XII.
Striden hade i förhållande till de deri deltagandes antal varit
ganska blodig. A svenska sidan föllo 260 man och sårades 1,220,
men fiendens förlust räknades, troligen något öfverdrifvet, till 3,000
döde och 5,000 sårade. Fångar voro högst få, emedan förbittringen
under striden varit sådan, att pardon hvarken begärdes eller gafs, men
i segrarnes händer föllo 12 kanoner, hela den fiendtliga trossen samt
en mängd fanor och standarer.
En dag hvilade svenska hären öfver på slagfältet, hvarefter tåget
fortsattes till Mohilew, der hären inträffade den 8 Juli och förlades nu
i qvarter mellan Wabisån och Dnieper-floden, medan ryssarne
samlades å Dnieperns andra strand mellan Szklow, Orsza och Smolensk.
Vid Mohilew stannade konungen en hel månad i afvaktan på
Lewenhaupts ankomst. Ett regnväder hade ock utbrutit, som varade i flera
månader och både gjorde qvarteren osunda samt försvårade härens
rörelser.
Under tiden kom bud från Mazeppa, att han, enligt aftal,
underrättat sina fältöfverstar om sitt förehafvande; men att det vore alldeles
nödvändigt, att konungen ofördröjligen infann sig i Sewerien, på det
fältöfverstarne ej skulle få tid att ångra sig eller angifva förhållandet
för czaren. Carl XII råkade nu i den pinsammaste belägenhet.
Aflägsnade han sig från Dniepern, kunde czaren kasta sig mellan honom
och Lewenhaupt, som icke allenast medförde en väl behöflig
förstärkning, utan äfven stora förråd af lifsmedel och ammunition, hvilka för
svenska hären voro ännu mera nödvändiga. Skyndade han deremot
icke till Mazeppas bistånd, kunde denne öfverväldigas af czaren eller
frångå hela den så mycket lofvande planen.
Slutligen, sedan alla lifsmedel i trakten kring Mohilew voro
förtärda, beslöt sig Carl för att fortsätta tåget i sydostlig riktning,
öfvergick Dniepern den 5 Augusti, men stannade den 10 åter vid Stolki
en hel vecka, i afvaktan på Lewenhaupt. Den 17 uppbröt han åter
och tågade under strömmande regn genom sumpiga trakter samt
under ständiga träffningar med czarens förtrupper, som brände alla
städer och byar i svenska härens väg, till Czerykow vid Soz, en af
Dnieperns bifloder, der han inträffade den 21. Här fann han en del af
ryska hären nyligen öfvergången och förskansad på motsatta stranden,
men hufvudstyrkan ännu qvar på flodens vestra sida. Det var
således ännu tid att förekomma czarens befarade anfall mot Lewenhaupt,
och konungen beslöt derföre åter vända om mot norr, för att hindra
ryska hufvudstyrkans tåg till Sewerien eller anfall mot Lewenhaupt
samt lemna denna tillfälle att förena sig med konungens här. Den
23 Augusti uppbröt också Carl från Czerykow åt norr; men det
ihållande regnvädret fortfor, vägarne voro alldeles uppblötta, alla orter och
förråd uppbrända af ryssarne, och hvarannan dag måste hären hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
