Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska kriget 1707 och 1708.
145
krook, hvilken utbad sig att få rådgöra med Rehnsköld, och båda
öfverensstämde i att föredraga det sista alternativet, emedan norrut allt
var så utätet och förhärjadt, att der fans hvarken lifsmedel eller foder
att tillgå, och emedan det ansågs omöjligt att framtränga genaste
vägen till Moskwa, ty äfven om fienden skulle öfvergifva sin starka
ställning, som redan i och för sig utgjorde ett nära oöfverstigligt hinder,
skulle han säkerligen bränna och föröda hela landet, så att allt vidare
framträngande slutligen blefve omöjligt.
Rehnsköld och Piper voro vid denna tid ovänner och Rehnsköld
klagade, att när han någon gång af Piper begärde ett råd, fick han
till svar: »Den djefvul, som hittills rådt konungen, kan äfven
hädanefter göra det». Piper hade nemligen alltid yrkat på, att konungen
skulle återvända till Lifland, för att vara sitt eget land närmare och
kunna skydda sina egna undersåtar, hvaremot Rehnsköld instämt i
konungens mera storartade, men också mera äfventyrliga planer. Vid
detta tillfälle rådde Rehnsköld dock Gyllenkrook att äfven rådfråga
Piper, hvilken beklagade, att han och Rehnsköld nu skulle tala vid
hvarandra genom ombud, tilläggande: »Det fins ingen annan orsak till
det missförstånd, som är oss emellan, än det att när jag ber hans maj:t
och fältmarskalken se sig före och ej så öfverdådigt fälas fram, som vi
göra, då skratta konungen och fältmarskalken och förlöjliga mig. Jag
har längesedan förutsagt, att det skulle komma derhän, att konungen
sjelf ej visste hvart han skulle taga vägen, emedan han förut ej
uppgjort någon krigsplan.»
Denna förutsättning var dock oriktig, ty, såsom vi här ofvan visat,
hade Carl XII redan uppgjort en ganska bestämd krigsplan, ehuru
hvarken Piper eller Gyllenkrook haft del deraf. Att han för
Gyllenkrook låtsat sig icke sjelf veta hvart han skulle taga vägen, hade
således skett för att få honom att mera öppet uttala sina egna åsigter
och Gyllenkrook, så väl som Rehnsköld, hvilken senare sannolikt var
invigd i den uppgjorda planen, hade förklarat sig för tåget till Sewerien.
Äfven Piper föredrog ett tåg dit framför ett till Moskwa, då han var
öfvertygad att konungen ej skulle kunna förmås vända om mot Lifland.
Man bör ock noga lägga märke till, att det allt hittills icke var fråga
om något tåg till det aflägsna Ukrajne, utan endast till Sewerien, hvars
hufvudstad Starodub låg blott omkring 30 svenska mil från Starysze,
medan man hade öfver 90 till Pultawa, hufvudorten i Ukrajne.
Planen var ock, såsom ofvan är nämndt, att nästa sommar gå mot Moskwa,
på ungefär 40 svenska mils afstånd från Starodub, men mer än 70
mil aflägset från Pultawa. Det var således icke tågets riktning, som
satte Carl i förlägenhet, men väl Lewenhaupts dröjsmål, hvarigenom
han kom i det ytterst svåra valet att uppgifva föreningen antingen med
honom eller med Mazeppa.
Sedan konungen nu öfvertygat sig, att Gyllenkrook, som hade att
ombesörja härens qvarter och förplägning, icke hade något att ur denna
synpunkt invända mot tåget till Sewerien, blef nästa fråga, när detta
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist, VII. XO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
