- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
168

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII i Turkiet 1709, 1710 - Tåget från Dnieper till Oczakow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

Carl XII.

Carl XII i Turkiet 1709, 1710.

Sedan Carl XII och Mazeppa, med sina svenska och kosackiska
följeslagare, under natten till den i Juli 1709 kommit öfver till
Dnie-perns södra strand, skedde uppbrottet derifrån icke genast, emedan dels
alla voro dertill alltför uttröttade, dels konungen ville afvakta huru det
skulle gå hans på andra stranden qvarlemnade trupper. Först när,
längre fram på dagen, underrättelse kom om deras instängning af
ryssarne och den derefter ingångna dagtingan, lät konungen förstöra alla
farkoster och ordna folket till flyktens fortsättande. Han sjelf och den
sårade öfverste Hård togo plats i en vagn, äfven Mazeppa samt några
af de högre officerarne och embetsmännen färdades i vagnar, de öfrige
till häst eller fots. Folket befaldes framgå i två skilda skaror,
svenskarne med konungen, och kosackerne med Mazeppa. Allt buller och
all krigsmusik förbjödos, på det ej ljudet deraf skulle tjena ryssarne
till ledning, i händelse de öfvergått floden för att förfölja de flyende.

Vid solnedgången uppbröt lägret inåt den stora skoglösa heden
och fortsattes med helt korta raster, under de följande dagarne söder
ut i riktning åt Bog-flodens utlopp i Svarta hafvet. Tåget var ganska
besvärligt i solhettan, och manskapet led mycket både af hunger och
törst. Kosackerne slagtade de hästar, som tröttnat, och förtärde köttet
rått; men svenskarne kunde under de första dagarne ej förmå sig att
begagna sådan föda, hvartill de likväl slutligen tvingades af hungern.
Dock torkades det råa köttet i solen eller lades mellan sadeln och
hästryggen för att göras mörare, innan det förtärdes. På ved var
nemligen fullkomlig brist, och man hade endast torkad hästspillning, jemte
tort gräs och vass, att använda för att steka de vilda får, harar eller
rapphöns, som någon gång anträffades och hvilka såsom en läckerhet
sparades åt konungen oeh de högste bland befälet.

När man den 5 Juli närmade sig Bog-floden, sändes öfversten för
Stanislai polska lifvakt, Stanislaus Poniatowski, som sedan fälttågets början
åtföljt konung Carl, samt sekreteraren Otto Wilhelm Klinckowström, en
yngre broder till konung Carls kammarpage Carl Bernhard
Klinckowström, att hos den turkiska paschan i staden Oczakow på andra sidan
om Bogs mynning söka utverka tillåtelse för konungen att beträda
turkiska rikets gränser, samt tillika att farkoster måtte hållas i beredskap
för svenskarnes förande öfver floden. Efter flera invändningar lofvade
ock paschan att låta konungen och hans närmaste omgifning få komma
öfver floden, men ville icke lemna en sådan tillåtelse åt de öfriga
svenskarne och kosackerne, innan han först hunnit inhemta befallning derom
från sultan i Konstantinopel. Detta svar meddelades konungen, då
han den 6 Juli med sina följeslagare kom till floden, och tillika låg
der en båt, sänd från paschan att öfverföra konungen; men han
förklarade, att han ej ville låta sätta sig öfver, om icke hans
olyckskamrater äfven blefve räddade, och efter många betänkligheter, hvilka öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free