Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII vid Bender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII i Turkiet iyog, ifio.
vunnos endast genom en gåfva af 2,000 dukater, förmåddes paschan
ändtligen att lemna tillstånd äfven till de öfriges öfverskeppande.
Båtarne voro likväl så få, att en stor del af folket ännu icke var
öfverförda när den 9 Juni på eftermiddagen en rysk ryttaretrupp blef
synlig. Efter Lewenhaupts dagtingan hade nemligen czaren befalt, att
6,000 ryttare skulle öfvergå Dniepern för att förfölja de flyende, men
till lycka för dessa hade först icke så liten tid åtgått, innan de ryske
ryttarne hunno komma öfver floden och sedermera hade de råkat vilse
på den stora, ovägade heden, så att de ej förr än nu hunnit fram till
Bogfloden. Konungen, jemte öfver 800 af hans följeslagare, voro ännu
qvar å flodens östra strand, då ryssarne blefvo synlige, och nu kunde
han ej längre dröja att låta föra sig öfver. Så många svenskar som
kunde erhålla farkoster räddade sig äfven, men 500 togos till fånga
samt fördes tillbaka inåt Ryssland, och de öfrige jagades ned i floden,
af hvilka flera likväl gömde sig i den täta vassen, till dess de, sedan
ryssarne aflägsnat sig, fingo tillfälle att förena sig med de andre räddade.
Konung Carl hade nu endast omkring 500 svenskar qvar hos sig,
den enda återstoden af den lysande här han fört mot czaren, och dessa
få voro uttröttade, nedslagne, många deribland äfven angripne af en
elakartad rödsot, i följd af den olämpliga föda de under den sista
tiden förtärt. Den ende, som ej förlorade modet, var konungen sjelf.
Han affärdade sändebud till både sultan och de krimska tatarernes
khan för att vinna deras vänskap, och tågade så till Oczakow, men
besökte ej sjelfva staden, emedan paschan fortfarande visade sig
ovänlig, hvarför han sedermera blef på sultanens befallning afsatt och
fängslad, men frigafs på konungens förbön.
Efter några dagars hvila uppbröt konungen med sina följeslagare
åter från Oczakows grannskap och drog längre vester ut i riktning åt
den vid Dniesterfloden liggande turkiska staden Bender, hvars pascha
Jussuf alltid varit en stor beundrare af Carl XII. Tåget var nu äfven
besvärligt, men dock ojemförligt mindre än det föregående. Vid
ankomsten till Bender den 24 Juli blef konungen på det praktfullaste
sätt mottagen af paschan, som till honom öfverlemnade stadens
nycklar och inbjöd honom att der taga sin bostad; men, enligt sin vana,
föredrog Carl att utanför densamma bo i tält, som åt honom uppfördes
på en med blommor och fruktträd betäckt äng, hvilken på nära tre
sidor omgafs af Dniestern. Till hans dagliga underhåll anslog sultan
en summa, motsvarande 500 rdr efter dåvarande myntvärde eller minst
fyra gånger så mycket efter det nuvarande, samt dessutom allt för
hästarne behöfligt foder. Nu inrättades ock en fullständig hofstat, med
särskild taffel för konungen och för öfrigt med hofmarskalkstaffel samt
fem tafflar för kansli, officerare och prester. Hvarje dag höllos
morgon- och aftonböner, och hvarje söndag tre gudstjenster, till hvilka
tecken gafs med trummor och trumpeter. Konungens svenska
omgifning utgjordes af 5 generalspersoner, 28 regementsofficerare, 55 kom-
paniofficerare, 28 herrar vid kansliet, 20 prester, 24 drabanter, hvartill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
