Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Hans lefnadssätt under vistandet i Turkiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII i Turkiet 1709, 1710.
173
tillfällen så ofta användes af fadern; men Carl XII kastade den genast
bort igen, sägande: »Jag borde slå benen af eder; men lagen eder
bort och visen er aldrig mer för mina ögon». Alla Lagercronas försök
att återvinna konungens nåd voro ock förgäfves. I stället visade
konungen hädanefter Grothusen allt större förtroende och gjorde honom till
sin skattmästare, hvilket just icke var det bästa val så till vida, som
Grothusen visade stor förmåga att göra af med penningar; men å
andra sidan visade han en icke mindre att anskaffa sådana och att
öfvertala folk till det ena lånet efter det andra. Till någon egennytta gjorde
han sig aldrig skyldig, men hans redovisningar för sin kassaförvaltning
voro stundom rätt egendomliga. Så skulle han en gång redovisa för
mottagna 60,000 rdr, hvilket skedde medelst följande räkning; »60,000
rdr bekomna, deraf 10,000 rdr utbetalda till svenskar och janitscharer
på hans maj:ts befallning; det öfriga af mig förtärdt». Konungen
smålog och sade: »Sådana räkningar tycker jag om. Skall Müllern
redovisa blott några tusen rdr, så ger han mig hela ark att läsa igenom».
Grothusen var för öfrigt visserligen en slösare, som tyckte om att lefva
godt på alla sätt, men han hyste tillika den varmaste tillgifvenhet för
Carls person, förstod att muntra honom genom sitt alltid glada lynne
och hade dessutom genom sin kännedom af turkiska språket gjort sig
oumbärlig.
Konungens penningeställning var emellertid icke den bästa. Han
hade visserligen af den ännu i lägret vid Pultawa till 6 millioner rdr
uppgående krigskassan under flykten medfört en rätt betydlig del samt
af qvarlåtenskapen efter Mazeppa, som aflidit någon tid efter
ankomsten till Bender, fått 40,000 dukater, äfvensom han af sultan erhållit
10,000 dukater, utom det dagliga underhållet af 500 rdr, samt från
holsteinska hofvet fått ett lån af 100,000 rdr; men till mutor åt
inflytelserika personer vid turkiska hofvet, så väl som till frikostiga
gåfvor åt turkar i Bender och åt tatar-khans omgifning, åtgingo stora
summor, och dessutom var hvarken Carl sjelf eller hans skattmästare
Grothusen någon hushållare, ty, i motsats till sin sparsamme fader,
visade Carl XII aldrig något sinne för att samla penningar, men så
mycket mera för att gifva ut dem. Följden blef ock att han, ännu
innan slutet af året 1710, var skuldsatt åt alla håll och att Grothusen
icke sällan måste utgifva förbindelser på 100 dukater för att få låna
50 eller 20.
Konungens lefnadssätt var för öfrigt mycket likformigt, så att hvar
timme hade sin bestämdt återkommande sysselsättning. Dagen
begynte för honom med enskild läsning i bibeln, hvarefter följde
morgonbönen, så arbete i kansliet, så soldatöfning, så en ofta ganska lång och
häftig förmiddagsridt, hvarefter följde en kort middagsmåltid, så enkel
och tarflig, att de till konungens taffel inbjudne icke sällan förut togo
sig ett extra mål hos Grothusen, som gjorde sig en ära af att vara en
läckermun; vidare åter soldatöfning och en lång eftermiddagsridt,
hvarefter följde aftonbönen och aftonmåltiden, ännu tarfligare än middagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
